Höns

11 kycklingar


Som jag berättat tidigare, har en höna legat och ruvat under hönshuset. Jag har sett henne där längst inne när jag lyst med ficklampa, men det har varit omöjligt att få fram henne.
När jag var i Pajala satt jag för brädor vid den lilla ingång hon hade, om hon skulle få för sig att ta ut kycklingarna. Fast jag visste inte alls hur många ägg hon hade och inte hörde jag heller nåt pip från hennes ev. kycklingar.
Igår kväll gick jag direkt och lyste in på henne  och; Jodå, hon låg där på sin vanliga plats – helt stilla.
Jag tog bort brädorna och hoppades att hon skulle ta ut kycklingarna när jag var hemma.

Imorse när jag går ut för att släppa ut hönsen, hör jag typiskt kycklingpip och ser den svarta hönan inne i hönsgården. Hon låg precis om en höna med kycklingar ligger, men det var märkligt att det hördes så genomträngande kycklingpip…
…och när jag går in i hönsgården, ser jag att hon har sina kycklingar på andra sidan nätet! De låg i en stor hög och pep hjärtskärande, med mamman kurrande på andra sidan.
Jag tänker att det gått till så här:
Hon har gått ut med kycklingarna, genom det daggvåta gräset, men insett att kycklingarna kommer inte orka gå runt hela nätet för att komma in i hönsgården. Hon har då lämnat dem där, för att själv ta sig in – och vänta på hjälp.
Helt otroligt att hon fått dem alla att stanna kvar och att hon själv förstod att lägga sig helt nära dem, med bara nätet emellan dem.
Jag insåg att kycklingarna måste direkt in om de skall klara sig, så jag hämtade snabbt en kartong och lade högen av kycklingar där. Då räknade jag dem inte, men gjorde ett överslag av att det kan ha varit kring åtta stycken.
Kartongen visade jag åt mamman och gick in i hönshuset (de andra hönsen var redan ute) och hon följde förstås direkt efter den pipande kartongen.
Inomhus plockade jag upp kycklingarna, som darrade enormt! De hade kanske varit ute någon timme och blivit genomfrusna.
När mamman lagt sig ner, puttade jag in alla kycklingar in under henne, för jag förstod att det är bästa värmeelementet.
Sedan fick de mat och vatten, plus extra värmeelement och redan efter någon timme var alla ute för att äta lite.
Och det är 11 stycken!
Helt otroligt att hon lyckats kläcka fram elva kycklingar och sedan lotsa alla ut; välbehållna.


En endaste ljus kyckling blev det och titta hur pigg och vaken den är; trots att dess liv började så dramatiskt.

Livet

TID för möten

Igår fick jag en ny erfarenhet av att vara pensionär: att ha TID för möten.

Omer är en av de killar jag varit god man för och som nu är vuxen och klarar sig bra i sitt nya hemland.
Han studerar, jobbar deltid och har t.o.m. lyckats skaffa sig körkort och bil.
Men; trots det, har de flesta av dessa killar behov av någon svensk de kan lita på och som de kan få hjälp av. Hjälpen består ofta av att förstå och begripa det nya samhället de hamnat i. Det kan vara allt ifrån att förstå ett brev från en svensk myndighet, till att förstå hur man umgås i Sverige.

Omer ringde mig, för att höra om jag kunde hjälpa honom med att förstå just ett myndighetsbrev och jag som nu har TID, svarade förstås att vi kunde träffas.
Så igår satt vi i mitt kök; började med att äta Pizza (som Omer haft med sig) och löste sedan problemet.
Mitt på dagen – och även om jag sen skulle iväg på stan, så hade vi i alla fall tid att träffas.
Eller jag hade tid att träffa honom, för han är mycket mer upptagen med sitt jobb – än vad jag är som jobbar deltid och t.o.m. hemifrån till stor del.

Så. Gårdagens möte gav mig en ny insikt om vad man kan använda TIDEN till: ha TID till möten.
En annan insikt som kommer av att man har tid att reflektera; är:
Vad vill jag GÖRA med tiden?
Vilka MÖTEN vill jag ha?

SVD har en så bra artikelserie  om att ändra sitt liv. Så det är inte bara pensionärer som funderar på hur de vill ha sina liv – utan många unga människor inser att det liv de levt; är inte det, de själva egentligen velat göra – utan de har följt mallen för vad ”dom flesta gör”.

Nu börjar en ny period för min del: halvtidsjobbet mot Pajala.  Imorgon är det uppstart, så jag och dogsen åker dit redan ikväll…


…medan Sigge stannar hemma; säkert sovande mellan mitt tyg som skall bli den nya morgonrocken.

Ekonomi, Hund

Nytt jobb

Gardinerna är klara och hänger nu i köksfönstret; raka och fina.


Randningen är så fin och välarbetad, så den skall jag använda då när jag väver kökshanddukarna.
Vävningen lockar lite och jag blir påmind av den, varje gång jag sätter mig i arbetsrummet. Där står vävstolens alla delar lutad mot väggen, utan att alls störa, men samtidigt väntar den på att få bli aktiv.

Nu blir hösten aktiv på annat sätt, då jag skall jobba halvtid med undervisning. Det är fjärrundervisning för Pajalas grundskoleelever i Meänkieli. 
Det känns verkligen som en utmaning. Jag är uppvuxen med meänkieli, men har tappat mycket av det genom att inte använda språket så mycket – så jag har redan börjat fortbilda mig själv genom att lyssna på berättelser på miänkieli.
Annars har det här jobbet, precis det jag vill ha av ett jobb – som pensionär:
Det ger förstås extra tillskott i kassan, men minst lika viktigt är att jag får sociala kontakter, får tillhöra ett sammanhang – och ställs inför en utmaning. Däremot har jag inga ambitioner nå mer, att göra karriär och jag ser också jobb numera i ett kortare perspektiv: ett år i taget, så får jag se hur det blir efter det.

I mitt nya SPARSAMMA liv, tänker jag om det jag vill göra: ”Hur skall jag få råd med det..?”
Det är mycket vanligt att finansiera sina önskningar, med lån – men det är slut med det tänket hos mig.
Dessutom inser jag skillnaden mellan ”önskningar” och ”behov”. Det är mycket vi människor önskar oss och många gånger för önskningar oss framåt, men de är inte livsnödvändiga behov. Jag tror att det är enormt viktigt att vi förstår skillnaden mellan dessa två, annars följer vi första bästa impuls/önskning – och hamnar i svårigheter.
Nå. Jag skulle gärna vilja få igång min hundträning och har tittat på Canis utbildningar. Jag är utbildad instruktör genom dem, så saknar egentligen bara en fortbildning – och det har nu blivit möjligt.
Jag kommer delta som observatör i årets instruktörsutbildning från augusti till april och det känns så bra.
Hur har jag då fått råd med det..?
Jo, genom de extra uppdrag jag har som godman för ensamkommande flyktingbarn. Jag har varit god man i drygt fyra år och nu får jag alltså en ny kille att guida in i vårt samhälle.
Så en önskning hos mig (att få följa Canisutbildningen) har blivit möjlig, genom en insats från min sida (godmans uppdrag).

Ekonomi, Kläder, Sparsamhet

Syinspiration

Jag behöver en ny morgonrock, då min gamla härliga frotté – är utsliten. Eller egentligen var det så här:
Någon valp (har glömt/förträngt vem det var) försökte dra ner den från kroken den hängde på, när jag var på jobbet. Kanhända det berodde på att den hade mest mattelukt och han kände sig ensam. Nu fick han inte ner den från kroken, men den fick däremot långa revor efter dragkampen. Jag lappade och lagade bäst jag kunde, men efter några år, var det dags att kassera den.
Och i mitt nya, SPARSAMMA, kreativa liv – börjar jag förstås leta på Bumerangen…


…och hittade ett härligt rött dubbelöverkast!
Helt perfekt till en ny morgonrock. Mönstret hade jag sen tidigare, så nu är det bara att börja sy.

När jag gick där, hittade jag ett så vackert hemvät tyg – som visade sig vara en lång duk. Jag använder ytterst sällan så här stora dukar, men tänkte…
”…kanske jag kan sy gardiner till köket?”


…och det blir det.
Tänk vilket jobb det ligger bakom detta handvävda tyg; så den tanken förhöjer värdet av det redan så vackra tyget.
Ringarna hade jag köpt tidigare på någon loppis och även om de är lite mörkare än tyget, så skall jag använda dem. Jag ringar ofta en av systrarna, för att prova tankar och idéer – och berättade om ringarna som inte är riktigt i samma färg som tyget.
– ”Kan jag månntro använda dom..?”
– ”Jo! Jag har tom sett gardiner där alla ringar hade olika färg!”

Mitt motto är ju nu att först leta hemma om jag har något liknande, sedan besöka Bumerangen – och som sista alternativ köpa nytt.


Mitt tredje fynd, var denna timer.
När jag kokar mitt morgonägg, brukar jag koka ”på känn” och många gånger blir det bra, men ibland funkar inte känslan – och det kan bli antingen för löst, eller för hårt. Jag har tänkt köpa en timer, men inte hittat någon riktigt fin och mobilens timer känns inte heller så bra: jag som försöker minimera min tid med mobilen.
Men den här härliga citronen, är precis en sådan timer jag sökt – så nu kommer ägget bli perfekt kokt.

Allt detta kostade mig 70 kr och förutom att det är så bra för ekonomin, så får jag skapa.
Det börjar jag uppskatta mer och mer; alltså att få TID till SKAPANDE…

Hund, Livet

Vad vill du göra?

I veckan hälsade jag på en av mina äldsta vänner och när vi samtalat ett tag, så sade hon:
– ”Jag läste nåt som var så bra…”
Hon letade upp en liten anteckningsbok och läste upp det hon skrivit. Hon skrev alltså ner bra saker hon hittade i böcker hon läste – och det hon läste upp, var så bra till just det vi samtalade om.
”Det där skall jag också göra”, tänkte jag och när jag kom hem tog jag fram en anteckningsbok och penna.

Efter Linköpingsresan har jag funderat mycket på vad jag innerst inne vill göra. Som pensionär har man gott om tid; även om man har ett hus, har djur, plus jobbar en del.
Allt det där hade jag även när jag jobbade och även om det ofta sägs att ”allt tar så mycket längre tid, när man blir äldre” – så kvarstår faktum:
Jag har mycket mer tid just nu.
Jag trivs bra med det och är helt nöjd med att fortsätta jobba bara några dagar i veckan, så tanken är mer vad jag vill göra med den fria tiden. Det är lätt att dras med i vad de flesta andra (pensionärer) gör, utan att reflektera så mycket över om man innerst inne vill göra ”som de flesta”. En annan fråga kan vara om man vill fortsätta leva som man gjort..?
Ett sätt att få svar, är att lita på sin intuition och nu kommer vi till …anteckningsboken!
Jag läste nämligen i en bok att  ”…inte använda intellektet för att få reda på vad man vill, utan hellre lita på intuitionen vad som känns rätt”.
Det har jag skrivit ner i min lilla bok och det har hjälpt mig att hitta tillbaka till min hobby: Hundträning.
Jag har haft broderier framme, men det har inte känts så där väldigt lockande. Inte heller har vävningen känts som en bra hobby…
…men hundträningen har något som känns bra.

Dagens planering, såg ut så här – och bara att skriva/rita ner planeringen, ger en tillfredsställelse.


Hemma på gården fortsatte vi träna Sitta kvar – och Sampo matchade bra med de övriga svarta. Hönsen vet nämligen att hundträning, kan betyda att även de får något, så de håller sig framme.
Hundarna har ganska mycket respekt för Petter, så det krävs mod att sitta kvar – med morske Petter framför sig.

Så upplever du att det ibland blir ”lite långsamt” och skulle vilja göra något som känns ”meningsfullt”: Tänk inte så mycket på vad andra gör, eller vad man borde göra – utan stanna upp och fråga dig: Vad vill jag göra..?
Jag tror vi kan känna vad vi saknar – om vi bara ger oss tid.

Och samtidigt forsätter vi förstås med alla våra vardagssysslor…


…som att hämta in ett helt perfekt ägg!