Hantverkare, Hushålla

Att hushålla

”Du är bra på att hushålla” – det fick jag höra för ett tag sedan och blev så glad.
Jag tänkte då på hur olika man kan uttrycka samma situation.
Om man prioriterar att vara ledig mycket, innebär det att man måste leva på mindre pengar då inkomsterna blir mindre. Det kan kallas för att man ”har ont om pengar”, ”lever fattigt” – eller också att ”man är bra på att hushålla”.
De två första uttrycken är negativa och man tycker gärna lite synd om en sådan person. Det tredje är positivt och visar på en person som tar ansvar för sin situation.

Det samma gäller uttrycket ”Jag måste börja banta”, jämfört med ”Jag skall ta hand om mitt ätande”.
Det andra sättet visar på att man själv kan göra något åt sin situation, till skillnad mot något man måste göra. Eller egentligen ligger nog skillnaden i vem som bestämmer vad man skall göra: är det någon annan, eller är det jag själv?
Hos mig är det jag själv som valt att nu hushålla med mina resurser.


Den här veckan är jag upptagen med EU valet, då jag skall sitta vid förhandsröstning.
Men lite hinner jag jobba på gården innan: Sågbocken växer fram sakteliga, för det var inte så lätt som jag trott att bygga en sådan.


Jag har inte köpt något nytt virke alls, utan använt gamla brädor. Lite spikhål och sprickor syns, men det kommer hålla några år i alla fall.
Det här är hushållning i praktiken. Istället för att köra iväg virket till att brännas upp, så har jag nu tid och energi att ta tillvara det – och skapa något nytt.
Och samtidigt känna en sådan tillfredsställelse genom att skapa något själv.


Nu när jag har en sågbock, testade jag att såga upp kaninernas avgnagda grenar.
De är helt perfekt avbarkade och kommer brinna bra i vedspisen. Och bättre att de brinner i spisen och ger värme, än att de bränns ute till ingen nytta.


Den här baljan användes till disk i Tornedalen för nästan hundra år sedan. Inte för att jag nu vill diska i en zinkbalja, men jämför med en plastbalja:
Den här har åldrats fint och har fått en ny uppgift, plantering för mina hemodlade pelargoner.
Plastbaljor har då inte jag lust att använda till mina växter.

Odling

Utejobb


Soligt och varmt idag, så då passade det bra att olja in det blivande växthuset. Hyllan är helt obehandlad och behöver därför ett lager med olja/balsamterpentin, för att kunna stå ute hela sommaren.
Nästa vecka skall jag häfta fast byggplast som väggar och framsidan kommer bli en fiffig lösning, typ rullgardin. Om man tänker sig att rulla upp sidan för hand och låta den vila på krokar när jag måste komma åt mina tomatplantor.
Så spännande att få följa plantorna och nu när de står vid ytterdörren, kommer jag ha full koll på dem.


Rabatten framför huset är en kombinerad rabatt och sandbad för hönsen. Det innebär att det är endast rejäla individer som överlever; typ Gulstav. Klenare plantor har ingen chans mot starka hönsklor. Mycket av jorden  i rabatten sprätter iväg och tidigare har jag alltid fyllt på med ny, fin jord.
Men inte nu.
Nu när jag hushållar med det som finns på gården, kom jag på kaninernas spillning. Den som jag tidigare slängt i slänten och betraktat som något som tyvärr följer med Liisa och Kaisa. Men idag bar jag över massor av spillning/hö blandning och täckte rabatten.
Det kommer bli utmärkt kompost under sommaren och när plantorna är stora, kommer man inte se skräpet.
Hönorna spatserade förvånat längs rabatten och undrade kanske vart deras fina jord tagit vägen. Svaret till dem är att det finns många fina ställen på gården; att göra sig ren på. Om man är en höna.


Trädgårdslandet i fd hundgården är nu redo för att tas i bruk. Ja, det är ju ganska mycket jobb kvar än – men den är rensad från allt som tinat fram. Hundarna liggplats kommer jag ha kvar som gångar och nu i sommar kommer jag bara ha rabatter på halva sidan. Det krävs ganska mycket jord och kompost för att få en bra jordmån, så det kommer ta tid.


Plantorna är omplanterade; för jag vet inte vilken ordning och idag kunde jag göra det utomhus. Nu har de fått en blandning av jord/hönsgödsel/strö, så det kommer sätta fart på pelargonerna.


Love har njutit av det Goda Livet.
Och det har jag också gjort; trots att jag jobbat nästan hela tiden. Det är en sådan tillfredsställelse att få jobba med sina händer och med något levande. Dessutom att få jobba en hel dag; utan andra avbrott än lunch och sedan eftermiddagste.
En ytterligare positiv faktor är förstås sällskapet av hönsen och hundarna.

Hantverkare

Snickerijobb

Jag behöver en ny sågbock.
Skall jag åka iväg och köpa en ny?
Nej. Självklart bygger jag en själv nu när jag har TID.
När man börjar hushålla med sina resurser, så öppnas ögonen på något sätt. Man börjar alltså leta det man behöver – och det märkliga är att man då upptäcker:
Ja, men jag har ju redan det här hemma!
Nu fann jag inte en färdig sågbock på gården, men jag hade virket till en sådan. Det låg inte färdigkapat i lämpliga längder, utan jag har fått använda handsågen för att få rätt längd.
På nätet sågades allt virke med elsåg, men jag använder handkraft.


Mitt andra projekt är växthuset.
Där hade jag tänkt använda gamla fönster, men det är ett mycket större projekt för då måste jag först bygga en stomme som passar till fönstren.
Syster i Kumla är en intresserad odlare – med ett litet växthus, så hon har funderat mycket på hur mitt lilla växthus skulle kunna utformas. Hennes har plast istället för glas, men annars är det lika det jag vill ha: för tomatplantorna.
Så jag lämnade glastanken; även om det är vackert, och började tänka på plastväggar. Tänkte att en hylla hade varit bra som stomme – och var hade jag då en sådan hylla..?
Jo. På golvet längst in i förrådet låg en lagerhylla som inte använts på massor av år.
Nu är den ute och före inplastning, skall den oljas in.


Emaljhinken fungerar som vattenbehållare och skall nu få rostbehandling och sedan olja på handtaget.

Det här var dagens handarbete.
Nu skall jag planera svenskundervisningen för eleverna på Rymdcampus.
Bra, omväxlande dag, alltså

Vävning

Vävstolen har anlänt

Nu har jag en vävstol!
Inte den breda jag hittat i Boden, utan en smalare Glimåkra, från Bumerang här i stan. Och till och med samma pris: 200 kr.
Boden vävstolen skänktes till Pingskyrkans Second-hand där och jag blev lycklig ägare till den här.
Det var så roligt att bära in alla delar i arbetsrummet och nu få vänta till midsommarveckan då systrarna får hjälpa till att montera den.
Bumerang här i stan är ju min absoluta favoritaffär med så trevlig personal. När jag bar ut delarna i bilen, kom en hjälpsam personal fram till mig för att hjälpa till.
– Har du någon gubbe hemma som kan hjälpa till att montera vävstolen? frågade han vänligt.
Jag blev nästan full i skratt, för att väva har varit en typisk kvinnosyssla.
Så att montera upp en vävstol; det kan kvinnor. Vilket jag också svarade honom; lika vänligt som han frågade.
Mannens kommentar var i all välmening och jag tror han utgick ifrån det han såg framför sig: en massa olika trädetaljer – som skall bilda en hållbar helhet.
Och han hade en poäng: man måste vara åtminstone två för att montera upp en vävstol.

Förra veckan hittade jag det här fina rostiga röret på vår morgonpromenad. Jag tänkte redan då att den kan jag använda som behållare för olika käppar och spröt som behövs vid vävning.

Och den passar perfekt för det.

 

 

 


Det här har verkligen varit en kreativ vår.
Det började med att jag sydde kuddöverdrag av gamla dukar och sedan började jag måla golv. Mitt senaste brunockra golv är hallgolvet och det blev så fint. Jag gillar färgen och förstår varför den var så vanlig i Tornedalen: den är varm och jordnära.
Jag som varit lite av perfektionist är så glad att jag lyckades hoppa över momentet: ”Slipa golvet”.
Jag har alltså bara putsat lite lätt med sandpapper där trät flisat och sedan målartvättat det.
Nu ser man förstås lite av slitaget under färgen, trots tre lager färg – men det gör inget.
Jag har bott här i 26 år, så då måste det ju få synas.

Jag tror att kreativitet växer fram om man har TID och är nöjd med den situation man befinner sig i. TID har jag, trots att jag jobbat en del hela våren – och nöjd är jag (äntligen) över att får vara ledig  och få göra det som jag inte hann med förut.
Så nu ser jag fram emot att få väva, men det blir nog först framåt augusti. Först har jag besök från när och fjärran – och sedan skall jag återigen jobba på Hemtjänsten här i stan. Hela sommaren, men bara halvtid så jag får gott om tid att ta hand om mitt andra Projekt: Köksträdgården.

Kaninerna

Kaninernas dag

Kaninernas hägn har sett bedrövligt ut senaste tiden: snön har smält och det har gjort att allt som gömts under det vita täcket, kommit fram. Alltså deras spillning, rester av avgnagda kvistar, eller annat de ratat.
Det de däremot inte ratar; är asplöven från i höstas som först torkat och sedan blötts upp under vintern.
I mina ögon ser inte de bruna bladen så aptitliga ut, men både Kaisa och Liisa mumsar glatt i sig det. Så under midsommarvecka skall jag till syster i Tornedalen för att samla ihop asp för hela vinterns behov, för asp slår allt det jag bjuder dem på.

Men nu är det mitten av maj och dags för att städa i kaninernas hägn!
Samtidigt tänker jag på alla stackars kaniner som lever sin mesta tid i en liten plastbur; utan att kunna gräva, ta långa skutt eller få skutta upp och ner för stegar.
De mina kaniner däremot inte får, är så mycket social kontakt. Jag går förstås in till dem varje dag, men nå längre gosepass får de inte. Det som ändå är märkligt är att åtminston Liisa skuttar glatt fram till alla som kommer in i hägnet. Och inte bara kommer fram, utan hon ställer sig genast med framtassarna mot besökarens ben.
Tror det beror på att det är ingen som far efter dem för att lyfta upp dem och ”gosa” med dem. Mina kaniner får komma fram om de vill, men annars får de leva som de vill.
Sedan vet de förstås också att alla besökare har med sig något ätbart till dem.
Så här ser deras foderplats ut – när det är städat från spillning. Stegen upp på deras tak används ofta när de vill speja ut över området, eller kanske säga ”Hej” åt hönsen bakom fönstret.

IMG_2936

Rent vatten i skålen.

IMG_2931

Visst ser den fin ut; deras mattallrik?
Min odling har ju tagit sig riktigt bra, så allt kommer inte planteras ut. Här är det timjan som blivit över och nu serveras Kaisa och Liisa.
Citronklyftorna är inte lika populära, men om de legat i vattenkannan ett tag (och kanske blivit mindre sura) – då brukar det gå ner. Skalet lämnar de.

IMG_2958

Att skotta upp kaninspillning är inte alls obehagligt, som man kanske kan tro. Och idag kändes det inte ens särskilt tungt. Kan hela vinterns gympass, gett mer muskelmassa? Förr om åren har det här varit det tyngsta jobbet med djuren: skyffla upp på spaden för att sedan svinga det över stängslet!

Observera de avklippta stövlarna. Så gör vi på landet med stövlar som gjort sitt.

IMG_2960

Sampo fick komma in till kaninerna och Kaisa gömde sig direkt bakom höhäcken, men Liisa stannade kvar. Lite osäker var hon nog, för det är länge sedan Sampo varit inne hos dem – så hon skuttade upp på avsatsen för att samla sig.

IMG_2973

Men eftersom Sampo bara strosade omkring, var hon till slut tvungen att hoppa ner för att se vad han gjorde.
Sampo fortsatte med att leta något ätbart – och Liisa iakttog honom helt lugnt.

När jag sedan lämnade dem, var det med en sådan tillfredsställelse. Att ta hand om djur och se till att de har det bra; det höjer verkligen livskvalitèn.

Ekonomi, Sparsamhet

Sparsamhet

– ”Är det fortfarande sparsamhet, som gäller..?”
Ja, det är det. Och jag har tänkt mycket på vad det egentligen innebär; alltså att vara ”sparsam”.
Först vad det inte är: Det är varken ”snålhet”, eller ”fattigdom”, för båda de begreppen är laddade med känslor.
En snål person unnar varken sig själv eller andra något mer än det absolut nödvändiga och den fattige ser sig ständigt lida brist på det andra har.

Att vara sparsam är istället att hushålla väl med sina resurser.
Det kan finnas flera skäl till att vara sparsam och hos mig är det att få ordning på min ekonomi. Den har missköts under alla de år då jag tjänade mycket, men nu är det Projekt Ekonomi som gäller. Egentligen är det som vilket projekt som helst: målet är tydligt utformat och arbetsbeskrivning är genomtänkt.
Det är väldigt lika med att gå ner i vikt. Där hade jag också ett mål: normalvikt enligt BMI och vägen dit var struktur på ätandet, alternativa aktiviteter – och uthållighet.
Precis samma uthållighet krävs när man skall leva sparsam. Att få ordning på sin ekonomi går inte på en dag – utan det gäller varje dag att komma ihåg vart man är på väg.
Jag tror det är just bristen på uthållighet som gör att vi misslyckas med antingen att gå ner i vikt, eller få ordning på ekonomin.
Att sluta röka, går inte att jämföra – för där slutar man ju helt med ett beteende: att röka.
Vi kan inte sluta helt med varken att äta eller köpa och det ger en extra utmaning för oss.

Här kommer några dagliga exempel på mitt sparsamma liv och de flesta exempel går att använda av vem som helst.


Baka allt och laga all mat.
Förmiddagsfikat kan se ut så här:
Frallor med hemgjord Bregott och mjukost från ÖB. Färgen är viktig när vi äter, så det beiga kompletteras med knallröd tomat och klargrön persilja.

Sy och ändra själv.
När jag saknar något till hemmet tänker jag först: ”har jag något liknande hemma?” Om inte; ”har jag något som går att sy om?” I sista hand köper jag och söker då först på stans second-hand affär. Att köpa helt nytt, ligger långt ner på listan.
Jag behövde en ny kudde till sängen och hade den här gamla broderade duken. Dragkedjan har jag fått av en annan handarbetande väninna. Förr hade jag köpt en vit dragkedja, eftersom tyget är vitt, men nu valde jag den blå som tog upp broderiets färger.

Så här blev den nya kudden.
Broderiet hamnade på ena sidan, men det tycker jag nu är bara lite kul…


…och för att få balans på det, gjorde jag en tofs i andra hörnet av samma färger som broderiet.

Enklare hundliv.
Tidigare har jag satsat enormt mycket på mina hundar och det var roligt så länge det varade. Nu är det annat sorts hundliv:
Hundklubbarna är reducerade till en, fodret är utbytt till ett billigare från ÖB och alla promenader är förlagda på gångavstånd. Det här har gjort att jag lämnat de invanda stigarna och upptäckt så mycket nytt: Förra veckan hittade jag vita fjädrar från en svan under en gran! Helt säkert att det var en svan, för de är inga andra fåglar som har så stora vita fjädrar och vingpennorna var krossade, så det måste ha varit ett rovdjur som tagit svanen.
Men hur hade den kommit dit.?!
Hur som; så är det i alla fall sånt som man upptäcker när man lämnar det invanda.


Inga nya böcker köps, utan allt lånas på Biblioteket.
Biblioteket är fantastiskt. Där kan man låna alla böcker man vill och finns inte boken på just det egna biblioteket, så beställer de in det man önskar.
Förutom det kan man läsa massor av tidskrifter. Själv läser jag exempelvis Hemslöjden där; en dyr tidskrift att prenumera på.

Låta bilen stå.
Nu får bilen stå alla de dagar som jag absolut inte måste åka till stan. Det är inte bara pengar som sparas genom det, utan jag tror också det ger ett annat lugn att ha dagar som är oavbrutna. Men; jag åker iväg till stan 2 – 3 gånger i veckan, för att jobba, gå på gymmet, eller göra ärenden – så det här nya livet innebär inte isolering på Utsikten.

Vinterhjulen är utbytta och skall förstås rengöras innan de tas in i förrådet. Nu använde jag smältvattnet från snön på taket och det gick lika bra som att skruva på kran inne i huset. I vinter har jag tidvis haft lite vatten och det har gett ett helt annat tänk kring vatten; som exempelvis idag.
Först duschades fälgarna med såpvatten och sedan borstades de rent med smältvattnet.

Så. Att leva sparsamt är ett riktigt intressant projekt.

Enkelt liv, Odling

Stora Städningen


Brukar ni vårstäda?
Det gör jag.
Är man uppvuxen i Tornedalen under 50-talet, så har man fått med sig den Stora Städningen, i generna.
Jag är uppvuxen i ett Tornedalskt hus, som nu skulle kunna beskrivas som compact-living: Huset bestod av ett stort kök, liten kammare och stor sal som enbart användes vid speciella tillfällen. Det stora köket användes till allt: laga mat och baka bröd förstås och då utan elspis ändå in på 50-talet. Där kardades ullen, för att sedan spinnas och till slut vävas. Vävstolen stod i köket under vävperioden. När den tiden var över, flyttade träställningen för sättpotatis in.
I köket vistades den stora familjen + katt och hund. Jag har minne av en tik som fick valpar och fick ligga i köket.
När sommaren kom, flyttade man till den s.k. Sommarstugan som var ett mindre hus tvärs över gården.
Och det var då den Stora Städningen började. Allt, som gick, togs ut på gården för att skuras eller tvättas och det som slitits under vintern fick ny färg.
Sedan fick huset vila under resten av sommaren, till att alla flyttade in igen till hösten.

Trots av vi systrar lämnat det hemmet för länge sedan, pratar vi om ”Vårstädningen” under den här årstiden. Ingen av oss lever samma liv som då, med ull som skall kardas, eller potatis som ligger för att gro – men vi fortsätter ändå att vårstäda.
Pratade med min äldsta syster idag och hon sade att ”Jag skall nog sluta vårstäda, nu..” – men jag tror inte på det. Nästa vår ringer vi återigen till varandra för att fråga:
– ”Har du börjat vårstäda?” Om vi lever förstås.


Jag städar nästan allt från tak till golv, med Såpa och återanvänd skurduk. Mitt hushåll består, förutom av mig, av två hundar och två katter – och de tappar hår + rör om damm.
Dessutom eldar jag i vedspis hela vintern, som ryker in ibland.
Det behövs alltså Vårstädas.


Man städar förstås för att få bort fett och damm, men lika viktigt är att gå igenom alla skåp och lådor. Allt som är kantstött eller sprucket, slänger jag. Jag tror inte vi skall omge oss med saker som är trasiga.
Vi vill ju ha ett helt liv och då ska även föremålen vara hela och rena.

Idag beräknar jag vara klar med Vårstädningen. Det är viktigt att den är avslutad innan jobbet ute på gården börjar. Mitt jordbruk är ju inte i samma skala om i Tornedalshemmet, men mitt lilla grönsaksland kräver ändå sitt: komposten skall myllas ner och sedan skall alla plantor ut i jorden.