Frihet, Jobb, Pensionärsroll

Enahanda liv..?

– Är det inte enahanda att vara hemma? Alltså att inte jobba..?
Det undrade en fd kollega från gymnasiet som fortsatt jobba efter 65.
– Nja, det tycker jag inte; svarade jag tveksamt för jag känner inte att det är ”enahanda”. Just då där på stan, kunde jag inte utveckla hur jag tänkte kring detta med ”enahanda”, utan vi gick åt varsitt håll med ordet ”enahanda” obesvarat.
När jag kom hem, började jag fundera på hur livet varit när jag jobbade:
Jag deltog i flera projekt för att utveckla skolan och undervisningen, jag var med i programråd för att utveckla programmet och jag funderade mycket på hur jag skulle göra undervisningen spännande och utmanande.
ALLT detta hade med skola och undervisning att göra. Det var verkligen enahanda.

Nu upplever jag att jag gör många fler olika saker. Det jag har med mig från skolan, är att planera men planeringen är helt annorlunda nu. 3 bestämda aktiviteter idag och ingen av dem är tidsbestämda.
Men vad gör jag då som är så olika?


Morgonen börjar med att tända eld i vedspisen. Vi har fortfarande minusgrader på natten, så köket är en aning kylslaget vid sju.
Att elda är inte så enkelt som det kan verka, utan kräver planering redan kvällen före för att det skall gå snabbt att tända på morgonen.
Under jobbtiden hann jag aldrig elda före skolan, utan då var det extra element som gällde.


Vad gör jag mer då?
* Jag odlar och planerar för köksträdgården i fd hundgården. Hundarna har sagt adjö till hundgårdslivet och den stora isolerade hundkojan är riven och väntar på att fraktas iväg.
* Jag lagar mat och bakar nästan allt. Förr var det tvärtom: jag köpte nästan allt.
* Jag är fastighetsskötare av mitt hus. Jag har fått så bra info kring hur jag enkelt kan isolera kring huset och det kan jag göra själv, nu när jag har tid. Om jag behöver något har jag tid att leta i förråden och hittar oftast något jag kan använda. Förr for jag iväg för att köpa nytt, för att ganska ofta upptäcka att det fanns liknande hemma.
* Jag planerar att återuppta vävningen. Vävstol har jag redan, så nu är det bara att börja väva. Eller det är inte så ”bara”, men det är i alla fall roligt att starta upp en gammal hobby. Under jobbtiden gjorde jag ett försök att väva, men det slutade med att hela väven plockades ner eftersom jag inte hade tid.

– Ja, men är det inte lite ensamt utan sociala kontakter?
Jag tror inte jag haft så många olika sociala kontakter, som jag har nu. Den här veckan har jag varit bortbjuden två kvällar, själv haft en bjudning och haft två spontana besök. Utan att ha behövt tänka på ”prov som skall rättas”, eller ”lektioner som måste förberedas”. Jag har alltså TID att umgås.
Dessutom jobbar jag ju en del och träffar då helt nya elevgrupper, vilket är väldigt stimulerande.

Så tänk om vi övervärderar våra jobb?
Det är många som nu lämnar det sk ekorrhjulet, för att leva ett enklare liv: Åsa Axelsson, Oscar och Maribell Lindberg är några exempel på personer som valt ett annat sätt att leva.
Så tänk om det är våra jobb som är ”enahanda” och livet hemma som är omväxlande och utvecklande…?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.