Hantverkare

Projekt Arbetsrum

Våren ger energi och eftersom jag nu har TID, så får den energin flöda in ett praktiskt projekt:

Ställa iordning ett Arbetsrum.
Det är märkligt med energinivån; hur mycket den kan variera. Det här enormt slitna golvet har jag tänkt göra något åt i flera år, men det har alltid känts som ett så STORT projekt: Flytta ut alla möbler, ta loss alla lister, slipa golvet, måla – för att till slut flytta in alla möbler.
Bara tanken har gjort mig matt!
Nu är det annorlunda:
Det här rummet skall nu bli mitt väv- och syrum. Vävstolen kommer om någon vecka och eftersom den är stor, kommer den ta upp nästan hela rummet.
Här skall också rymmas symaskinen, plus hyllor för alla garner och tyger.

Gästsängen som förr var stationär, ersätts nu med en s.k. gästsäng. Och gästen kommer få sova i en kreativ miljö med vävstol, tyger och garner omkring sig. En vävstol är faktiskt en fin möbel och garner sprider en härlig doft, så jag tror det här blir ett bättre ”gästrum” än det som varit.

Jag planerar att göra allt själv. Slipa golvet lite grann, för att sedan måla med brunockra färg. Brunockra var en vanlig färg i Tornedalen och då slipades inte golven så där väldigt mycket, utan man målade om när det behövdes. Brunockra är en så vacker färg, så förutom i det här rummet, kommer den få sprida sig till flera ställen i huset: trösklarna och hallgolvet i första hand.
Listerna får putsas för att sedan målas. Tänkte ett tag att köpa nya lister, då det ju är enklare, men känns fel att slänga helt okey material. Det enda som krävs är att fixa till dem och det känns som ett roligt projekt nu. 

Hyllan får vara kvar, men alla boxar är genomgångna och märkta med innehåll. I pappkassen finns begagnade band och presentpapper som jag nu sparar. Helt tokigt att slänga ett fint papper, när det kan användas igen med bara lite fix: klippa bort det som är slitet och sedan rulla ihop det för att användas igen.
Den fina flamskvävnaden har en syster vävt.


Så här ser golvet ut i närbild!
Men allt detta slitage bär så många fina minnen med sig. Det mesta är från alla hundar som slitit ner lacket; huskytiden med Debbis valpar, sedan schäfrarna med Lisa och Acke och till nu jaktlabradorerna.
Så att börja reparera sitt hus, tar en också tillbaka i tiden när man tänker på hur allt slit blivit till…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.