Ekonomi

Julibudget

IMG_5722 (1)

Nu är det dags att tala klarspråk om ekonomi och budget.
Alltså hur jag gör för att få koll på ekonomin.
För att förklara processen vid beteendeförändring, så kan man använda bilden av en trappa, där varje steg för en närmare MÅLET. I grunden följer alla beteendeförändringar samma mönster; även om det förstås är skillnad då det gäller svårighet mellan problembeteenden.
Men tillbaka till trappan.
Första steget är att outa (vilket är svengelska för att föra ut) sitt problem. Alltså att tala om att man behöver hjälp!
Inte bara tänka tyst, eller säga något i stil med: ”Jag borde…” – utan högt säga:
”Hjälp! Jag har problem!”
Genom det visar man för det första att man har ett problem och att man behöver hjälp. Det visar också att man inte vill stanna kvar där man är och titta avundsjukt på alla andra som redan är uppe på översta trappsteget. Alltså framme vid målet.

Så jag har nu tagit mig upp på första trappsteget för att äntligen få ordning på min ekonomi. Och jag är i gott sällskap om man med ”gott” menar att vi är många, många i Sverige som brottas med att få pengarna att räcka och inte förstår varför vi alltid är utan pengar när månaden är slut.
Till det här kommer att man lätt skäms över att man inte har koll på sin ekonomi: ”Jag är ju en vuxen människa som borde kunna sköta min ekonomi.?! Alla andra lyckas ju!”

För många har det gått så långt att de hamnat hos Kronofogden och även om jag inte önskar någon det; så är det kanske det är just det som måste till för att ruska om en person. Alltså få personen att inse att förändringen måste genomföras av personen själv, inte av någon annan.
Ungefär som en överviktig person, som efter flera kroppsliga varningar till slut får diabetes och då först inser att lösningen ligger hos en själv.

Nå. Hur gör jag då?
För det första (och kanske det viktigaste) har jag sökt hjälp. Jag känner ingen som klarat av att förändra ett problembeteende, utan att ha varken läst böcker i ämnet eller pratat med folk som är duktiga i just mitt problemämne. Jag läser olika böcker om köpbeteende och sparande – och jag har haft stor hjälp av en god vän som lyckas hålla en stor familjs budget – trots att endast en av föräldrarna lönearbetar. 
För det andra hjälper jag mig själv genom att direkt jag får in in pengar, från pension, lärarvik, godmansuppdrag, eller annat – lägga undan 10%. I träningssammanhang talas det om att ”tillrättalägga miljön”, vilket innebär att jag tar bort sådant som kan fresta mig att bete mig fel:
Den överviktige tar bort alla kakor och godis – och jag tar bort en del av pengarna så jag inte frestas att konsumera upp dem.
Jag  betalar alltså mig själv först,  innan jag betalar räkningar och amorteringar/räntor. Dessa pengar fördelas på några olika konton som Avanza, buffert och skatter. Avanza är ett mer långsiktigt sparande, buffert är för oförutsedda händelser och skatter är för att ha pengar till den restskatt som jag oftast får.
När jag betalat mig själv (alltså lagt undan 10%) så betalar jag förstås alla räkningar – och sedan har jag resten kvar att leva för den månaden.
Det finns många olika sätt att föra budget och eftersom jag ser allt i bilder, passar det här mig bäst. Jag ser svart på vitt att den här månaden har jag 2 712 kr till mat, djurens foder och till bensin. Det är nödvändigheter, resten är sådant jag skulle vilja ha – och som jag eventuellt kan köpa om jag har pengar. Bara den tanken om att ”skulle vilja ha…” gör att jag alltid nu tänker först:
”Har jag hemma något liknande” och om inte: ”Behöver jag det verkligen, eller är det bara så att jag skulle vilja ha det..?”
Målet för mig är att vara skuldfri om 2 år och då menar jag bil- och konsumtionsskulder. Huslån och amortering ser jag som hyra.

Är det inte tråkigt att alltid behöva tänka på pengar och att leva så sparsamt.!?
Nej, inte alls!
Tvärtom är det lite spännande att planera upp allt utifrån hur mycket pengar jag har att röra mig med.
Att vara kvar i ett negativt beteende, utan att ta tag i det – är enormt stressande. Det gör i sin tur att man inte kan fullt fokusera på allt man skulle kunna göra, eftersom det där negativa ständigt gnager i bakgrunden.
Så trots att jag har mindre pengar att röra mig med, så lever jag ett rikare liv. Kan låta klyschigt, men är faktiskt sant.
Och jag har inte alls blivit en snål, tråkig individ som aldrig bjuder hem folk eller aldrig tar en fika på stan. Skillnaden är att mina bjudningar nu är enkla och tillagade helt från grunden – och fikat på stan sker någon gång i månaden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.