Ekonomi, Hund

Nytt jobb

Gardinerna är klara och hänger nu i köksfönstret; raka och fina.


Randningen är så fin och välarbetad, så den skall jag använda då när jag väver kökshanddukarna.
Vävningen lockar lite och jag blir påmind av den, varje gång jag sätter mig i arbetsrummet. Där står vävstolens alla delar lutad mot väggen, utan att alls störa, men samtidigt väntar den på att få bli aktiv.

Nu blir hösten aktiv på annat sätt, då jag skall jobba halvtid med undervisning. Det är fjärrundervisning för Pajalas grundskoleelever i Meänkieli. 
Det känns verkligen som en utmaning. Jag är uppvuxen med meänkieli, men har tappat mycket av det genom att inte använda språket så mycket – så jag har redan börjat fortbilda mig själv genom att lyssna på berättelser på miänkieli.
Annars har det här jobbet, precis det jag vill ha av ett jobb – som pensionär:
Det ger förstås extra tillskott i kassan, men minst lika viktigt är att jag får sociala kontakter, får tillhöra ett sammanhang – och ställs inför en utmaning. Däremot har jag inga ambitioner nå mer, att göra karriär och jag ser också jobb numera i ett kortare perspektiv: ett år i taget, så får jag se hur det blir efter det.

I mitt nya SPARSAMMA liv, tänker jag om det jag vill göra: ”Hur skall jag få råd med det..?”
Det är mycket vanligt att finansiera sina önskningar, med lån – men det är slut med det tänket hos mig.
Dessutom inser jag skillnaden mellan ”önskningar” och ”behov”. Det är mycket vi människor önskar oss och många gånger för önskningar oss framåt, men de är inte livsnödvändiga behov. Jag tror att det är enormt viktigt att vi förstår skillnaden mellan dessa två, annars följer vi första bästa impuls/önskning – och hamnar i svårigheter.
Nå. Jag skulle gärna vilja få igång min hundträning och har tittat på Canis utbildningar. Jag är utbildad instruktör genom dem, så saknar egentligen bara en fortbildning – och det har nu blivit möjligt.
Jag kommer delta som observatör i årets instruktörsutbildning från augusti till april och det känns så bra.
Hur har jag då fått råd med det..?
Jo, genom de extra uppdrag jag har som godman för ensamkommande flyktingbarn. Jag har varit god man i drygt fyra år och nu får jag alltså en ny kille att guida in i vårt samhälle.
Så en önskning hos mig (att få följa Canisutbildningen) har blivit möjlig, genom en insats från min sida (godmans uppdrag).

Ekonomi, Kläder, Sparsamhet

Syinspiration

Jag behöver en ny morgonrock, då min gamla härliga frotté – är utsliten. Eller egentligen var det så här:
Någon valp (har glömt/förträngt vem det var) försökte dra ner den från kroken den hängde på, när jag var på jobbet. Kanhända det berodde på att den hade mest mattelukt och han kände sig ensam. Nu fick han inte ner den från kroken, men den fick däremot långa revor efter dragkampen. Jag lappade och lagade bäst jag kunde, men efter några år, var det dags att kassera den.
Och i mitt nya, SPARSAMMA, kreativa liv – börjar jag förstås leta på Bumerangen…


…och hittade ett härligt rött dubbelöverkast!
Helt perfekt till en ny morgonrock. Mönstret hade jag sen tidigare, så nu är det bara att börja sy.

När jag gick där, hittade jag ett så vackert hemvät tyg – som visade sig vara en lång duk. Jag använder ytterst sällan så här stora dukar, men tänkte…
”…kanske jag kan sy gardiner till köket?”


…och det blir det.
Tänk vilket jobb det ligger bakom detta handvävda tyg; så den tanken förhöjer värdet av det redan så vackra tyget.
Ringarna hade jag köpt tidigare på någon loppis och även om de är lite mörkare än tyget, så skall jag använda dem. Jag ringar ofta en av systrarna, för att prova tankar och idéer – och berättade om ringarna som inte är riktigt i samma färg som tyget.
– ”Kan jag månntro använda dom..?”
– ”Jo! Jag har tom sett gardiner där alla ringar hade olika färg!”

Mitt motto är ju nu att först leta hemma om jag har något liknande, sedan besöka Bumerangen – och som sista alternativ köpa nytt.


Mitt tredje fynd, var denna timer.
När jag kokar mitt morgonägg, brukar jag koka ”på känn” och många gånger blir det bra, men ibland funkar inte känslan – och det kan bli antingen för löst, eller för hårt. Jag har tänkt köpa en timer, men inte hittat någon riktigt fin och mobilens timer känns inte heller så bra: jag som försöker minimera min tid med mobilen.
Men den här härliga citronen, är precis en sådan timer jag sökt – så nu kommer ägget bli perfekt kokt.

Allt detta kostade mig 70 kr och förutom att det är så bra för ekonomin, så får jag skapa.
Det börjar jag uppskatta mer och mer; alltså att få TID till SKAPANDE…

Ekonomi

Ekonomiundervisning

”Jag håller på att skriva en bok om hur vi kan ge bättre förutsättningar för ungdomar i skolan, där en del är att lära de bättre grunder i hur de ska hantera sin ekonomi genom livet”.

Jag fick ett mail som började så här och som fortsatte med förfrågan om jag ville svara på några frågor kring ekonomiskt tänkande.
Jag svarade att jag inte vill svara på frågorna, eftersom jag inte tror på att fundera så mycket på hur livet hade blivit om man tänkt och handlat på annat sätt. Vi kan ju inte backa tiden, utan får tänka att de val vi gjorde , var det bästa vi förmådde.

Men jag håller med om att det behövs undervisning i privatekonomi; så lovade därför skriva ett blogginlägg om ämnet:
Undervisning i privatekonomi för barn och ungdomar.
– men egentligen är det ingen skillnad på vem undervisningen riktar sig till, så det här gäller alla åldrar.

Två delar är viktiga, enligt mig.
1. Spara direkt 1/10 av inkomsten, eller det man på annat sätt får in.
Även små barn kan börja med det här, eftersom det är ett lätt sätt att spara. Så fort barnet får pengar som present, eller som ersättning för att det hjälpt till med något hemma – så sparas 10 %. Tänk så bra matteträning det också blir.
För ett barn är det viktigt att det är konkret, så då kan en gammaldags spargris vara det bästa sparkontot. En ungdom kan ha eget bankkonto istället. Det viktiga är att man kan se hur pengarna växer.
Tanken med detta är att träna sig i en viktig egenskap:
* Kunna vänta på belöning. 
Genom sparandet lär sig barnet att om man väljer bort något kortsiktigt (den där 10%:en) så leder det med tiden, till att man får det man så starkt längtar efter. Det är inte roligt att behöva avstå något och det gäller för oss alla, oavsett ålder – så därför är det viktigt att målet är något konkret; exempelvis en ny cykel, eller ridkurs – och i en snar framtid. Att spara för pension när man går i lågstadiet, lockar inte, men att däremot spara till en ny cykel till våren; det kan barnet hålla i minnet.
Barnet kan också följa hur sparandet växer och på så sätt se hur det stora målet närmar sig. Det blir alltså ett samband mellan att kortsiktigt avstå och målet man sparar mot.
Genom att man direkt lägger undan pengarna, så saknar man inte det. Man har ju aldrig haft de pengarna, utan man ser det först i sitt sparkonto.

2. Tänk ”Hur skall jag få råd till det?
Om barnet vill ha något som kostar pengar, kan svaret ofta vara: ”Det har vi inte råd med!”
Det kan vara helt riktigt, att familjen inte just nu har pengar till det – men ett sådant svar startar inga kreativa tankar eller lösningar, hos barnet. Det är som att dörren till önskedrömmen, smälls igen och energin försvinner.
Om barnet istället får som svar: ”Hur kan du få pengar till det…?- så lär sig barnet en viktig sak:
* Barnet kan själv styra sina önskningar, även om svaret blir att ”just nu kan jag inte få pengar till en ny cykel, men till våren…”
Det sätter alltså igång barnets kreativitet genom att hitta på olika sätt att få ihop pengar: erbjuda sig att göra något hemma, kanske sälja något, eller kanske köpa något billigare alternativ.

De här två enkla reglerna, tror jag skulle rädda mångas ekonomi. Om man som barn, aldrig lärt sig sambandet mellan sitt eget handlande och pengar, så blir man ett hjälplöst offer för all reklam – och dyra lån.
Men; nu tror jag att alla kan lära om. Så även om man misskött sin ekonomi i hela sitt vuxna liv, så kan den styras upp genom dessa två regler.
Själv lägger jag direkt undan 10% av min inkomst (pension) i ett Avanza sparande och jag säger aldrig nå mer: ”Det har jag inte råd med!”.
Jag vänder istället på det och tänker: ”Hmmm…Hur kan jag får råd med det..?
Svaret kan vara att jobba extra,  att avstå från något annat – eller att det kanske inte är så viktigt för mig; det där jag ville ha.

 

Ekonomi

Hemma


Kom hem sent igår kväll och gick förstås en runda på gården för att se hur allt och alla hade klarat sig under min minisemester.
Den slutade förresten med bonusupplevelse. När jag kom till Boden så hade syster planerat fika ute med Maria, Mats och Hanna – och eftersom jag fick vänta på att hämta ut hundarna, så följde jag naturligtvis med.
Här hemma har bästa Jeanne skött om höns, kaniner och katt – och allt har gått så bra. Det är viktigt att det är någon med djuröga, som tar hand om djuren. Alltså någon som ser om något är fel – och som också kan agera riktigt.

I grönsakslandet växer allt så det knakar; trots att det inte regnat på lång tid. Potatisen trängs nu med majrovan och lika trångt är det bland de andra växterna.

Igår for ungtuppen + en vuxen höna till ny ägare. Så glad att tuppen får en ny flock, för han jagades direkt iväg av Petter och eftersom jag har flera vuxna hönor, så är det bra att flocken minskas.
Två hönor ruvar nu. Den ena ligger under hönshuset, där det är omöjligt för mig att flytta in henne och äggen. Det är inte bra, för när kycklingarna skall ut, måste de vandra lång väg upp på gården – och skatorna kan ta dem. Beräknad kläckning är nästa helg, så då får jag vara hemma och passa dem.

Har kontaktats av en person som skriver en bok om ekonomiundervisning för skolelever. Hur otroligt det än låter, så finns inte privatekonomi som ett ämne i skolan, så det finns ett stort behov av kunskap hur man tar hand om sin ekonomi.
Jag kommer därför senare i veckan skriva ett inlägg om hur jag tror man skulle kunna ge elever, grundläggande ekonomikunskap.

Till sist.
Efter min minisemester är jag än mer övertygad om att det är detta som kännetecknar en bra semester:
1. Miljöombyte.
Bor man, som jag, i en by och liten stad så åker man till en stad och ”går på stan”. Även om jag nästan bara går i secondhand affärer, så tycker jag det är så roligt att gå i affärer. Eller bara fika och äta ute – eller sitta ute och titta på folk.
Vi har gått så mycket i Linköping och tack vare bra skor, så har det fungerat bra.
2. Avkoppling.
Precis som ordet säger; man kopplar av det som finns hemma. Det betyder inte att man bara skall slappa, men man skall kunna lämna alla sysslor hemma. För mig innebär  det att inte behöva rasta hundarna, inte städa hos hönsen, eller mata kaninerna.  Jag njuter av lediga dagar där jag inte ens behöver laga min egen mat.
Dessutom är det bra att få lite perspektiv på livet hemma. När man går hemma, så kan man lätt fastna i både tankar och beteenden som inte är så bra. Och när man får distans till det, kan mycket klarna och man får nya idéer och tankar kring vardagen.
3. Sociala kontakter.
Jag tror en semester skall innehålla människor och då inte bara en massa främmande människor på en strand. Jag skulle i alla fall aldrig göra det, utan jag vill träffa vänner på min resa. Alltså reser man till vänner. Man behöver inte bo hos dem, men man skall träffa dem och knyta vänskapsbanden starkare.
Jag träffade Khairuddin, som flyttade härifrån för ett par år sedan och det var så bra att få tid till att samtala. Bra samtal, kräver tid och det hade vi. Dessutom var det så trevligt att träffa Lule´borna och syster, igår.

Men. Nu är det måndag och vardagssysslor: hundarna skall rastas, det skall städas hos kaninerna, gräset skall klippas, grönsakslandet skall rensas – och jag skall gå på gym.
En bra dag; alltså.

Ekonomi

Ekonomidag

img_0147
Sigge lade sig på min blivande blus och klockan ett skall jag iväg på lunch – så då får förmiddagen vikas för ekonomijobb i stället för att fortsätta sy.
Som ni vet är mitt nya projekt att få ordning på min ekonomi och som all förändring, så har det varit olika känslor kring detta:
Från negativa känslor som att ”Men varför lät jag det fortgå så länge.?!” och nästan skam över att inte klara av en sådan enkel sak som sin ekonomi!
Till att nu känna det som ett spännande projekt:
”Det här är mitt nya jobb, minst lika intressant som det lönejobb jag hade på gymnasiet!”


Det här är min jobbpärm…

Skärmavbild 2019-07-17 kl. 10.43.28
…och den här modellen använder jag mig av, tillsammans med de här enkla reglerna:

Skärmavbild 2019-07-17 kl. 10.59.58

Så enkelt – och effektivt.
Om någon undrar mer i detalj, hur jag gör – så svarar jag gärna på frågor.
Jag har själv haft stor hjälp av andra som har bra ekonomi (alltså inte självklart stenrika, men med bra koll på sin ekonomi) och vet att man klarar inte av någon större beteendeförändring, utan just hjälp av andra.
Sedan spelar det ingen större roll om vad det är man vill förändra.

Ekonomi

Julibudget

IMG_5722 (1)

Nu är det dags att tala klarspråk om ekonomi och budget.
Alltså hur jag gör för att få koll på ekonomin.
För att förklara processen vid beteendeförändring, så kan man använda bilden av en trappa, där varje steg för en närmare MÅLET. I grunden följer alla beteendeförändringar samma mönster; även om det förstås är skillnad då det gäller svårighet mellan problembeteenden.
Men tillbaka till trappan.
Första steget är att outa (vilket är svengelska för att föra ut) sitt problem. Alltså att tala om att man behöver hjälp!
Inte bara tänka tyst, eller säga något i stil med: ”Jag borde…” – utan högt säga:
”Hjälp! Jag har problem!”
Genom det visar man för det första att man har ett problem och att man behöver hjälp. Det visar också att man inte vill stanna kvar där man är och titta avundsjukt på alla andra som redan är uppe på översta trappsteget. Alltså framme vid målet.

Så jag har nu tagit mig upp på första trappsteget för att äntligen få ordning på min ekonomi. Och jag är i gott sällskap om man med ”gott” menar att vi är många, många i Sverige som brottas med att få pengarna att räcka och inte förstår varför vi alltid är utan pengar när månaden är slut.
Till det här kommer att man lätt skäms över att man inte har koll på sin ekonomi: ”Jag är ju en vuxen människa som borde kunna sköta min ekonomi.?! Alla andra lyckas ju!”

För många har det gått så långt att de hamnat hos Kronofogden och även om jag inte önskar någon det; så är det kanske det är just det som måste till för att ruska om en person. Alltså få personen att inse att förändringen måste genomföras av personen själv, inte av någon annan.
Ungefär som en överviktig person, som efter flera kroppsliga varningar till slut får diabetes och då först inser att lösningen ligger hos en själv.

Nå. Hur gör jag då?
För det första (och kanske det viktigaste) har jag sökt hjälp. Jag känner ingen som klarat av att förändra ett problembeteende, utan att ha varken läst böcker i ämnet eller pratat med folk som är duktiga i just mitt problemämne. Jag läser olika böcker om köpbeteende och sparande – och jag har haft stor hjälp av en god vän som lyckas hålla en stor familjs budget – trots att endast en av föräldrarna lönearbetar. 
För det andra hjälper jag mig själv genom att direkt jag får in in pengar, från pension, lärarvik, godmansuppdrag, eller annat – lägga undan 10%. I träningssammanhang talas det om att ”tillrättalägga miljön”, vilket innebär att jag tar bort sådant som kan fresta mig att bete mig fel:
Den överviktige tar bort alla kakor och godis – och jag tar bort en del av pengarna så jag inte frestas att konsumera upp dem.
Jag  betalar alltså mig själv först,  innan jag betalar räkningar och amorteringar/räntor. Dessa pengar fördelas på några olika konton som Avanza, buffert och skatter. Avanza är ett mer långsiktigt sparande, buffert är för oförutsedda händelser och skatter är för att ha pengar till den restskatt som jag oftast får.
När jag betalat mig själv (alltså lagt undan 10%) så betalar jag förstås alla räkningar – och sedan har jag resten kvar att leva för den månaden.
Det finns många olika sätt att föra budget och eftersom jag ser allt i bilder, passar det här mig bäst. Jag ser svart på vitt att den här månaden har jag 2 712 kr till mat, djurens foder och till bensin. Det är nödvändigheter, resten är sådant jag skulle vilja ha – och som jag eventuellt kan köpa om jag har pengar. Bara den tanken om att ”skulle vilja ha…” gör att jag alltid nu tänker först:
”Har jag hemma något liknande” och om inte: ”Behöver jag det verkligen, eller är det bara så att jag skulle vilja ha det..?”
Målet för mig är att vara skuldfri om 2 år och då menar jag bil- och konsumtionsskulder. Huslån och amortering ser jag som hyra.

Är det inte tråkigt att alltid behöva tänka på pengar och att leva så sparsamt.!?
Nej, inte alls!
Tvärtom är det lite spännande att planera upp allt utifrån hur mycket pengar jag har att röra mig med.
Att vara kvar i ett negativt beteende, utan att ta tag i det – är enormt stressande. Det gör i sin tur att man inte kan fullt fokusera på allt man skulle kunna göra, eftersom det där negativa ständigt gnager i bakgrunden.
Så trots att jag har mindre pengar att röra mig med, så lever jag ett rikare liv. Kan låta klyschigt, men är faktiskt sant.
Och jag har inte alls blivit en snål, tråkig individ som aldrig bjuder hem folk eller aldrig tar en fika på stan. Skillnaden är att mina bjudningar nu är enkla och tillagade helt från grunden – och fikat på stan sker någon gång i månaden.

Ekonomi, Sparsamhet

Snart sommarlov

 

Sommarlov är en speciell känsla; eller kanske mer dagen före sommarlovet. Jag kommer ihåg alla avslutningsdagar från skolan: förväntan…frihet…doften…
Den speciella dagen kan jag sakna lite grann, så därför kommer jag i år att bjuda alla mina killar jag varit god man för, på avslutningslunch hemma hos mig. De flesta svenska familjer firar ju avslutningen och eftersom jag ju är lite av deras svenska familj; så ordnar jag en sådan.
Dessutom får jag då uppleva lite av Sommarlovsstart…


Hur ser då mina och Loves närmaste planer ut?
Ja, på söndag kommer mina storasystrar hit och det ser vi fram emot. Det blir jobb på gården och med att sätta ihop vävstolen, men vi kommer även hinna med besök hos fjärde syster.
Vi systrar har med oss att göra, så det skulle vara helt främmande för oss att planera fyra dagar då vi bara skall ”ta det lugnt och åka omkring på utflykter”.
Sedan har jag så mycket hjälp av dem: några är duktiga trädgårdsodlare, någon kan sätta ihop en vävstol och en tredje hugger ner asp åt mina kaniner.
Men; det vi kanske måste träna på – är att just TA DET LUNGT…

Varken BuJon eller Kassaboken tar sommarlov, utan de fortsätter ligga på köksbordet för att uppdateras.
BuJon kanske jag skulle klara mig utan, men eftersom jag gillar att skriva och också rita – så fortsätter jag med den.
Kassaboken är däremot viktig för att hålla mig på den ekonomiska banan. Det är som att den ger en ram åt både utgifter och inkomster: Det här kommer in och det här får gå ut.
Det sparsamma livet är alltså väl förankrat i mitt vardagliga liv; utan att på något sätt kännas betungande eller ”fattigt”.
Ett exempel på sparsamt tänk, är planeringen för fredagens lunch: Det blir rostbiff som jag köpt på extra pris, färdiggjord potatisgratäng, ägghalvor, gurk- och morotsstavar, hembakt bröd och citronvatten.
Till efterrätt hembakad sockerkaka med äpple.

Men än är det bara onsdag. I eftermiddag är det avslutning av min kurs i svenska för personalen på Rymdcampus och deras uppgift blir idag: Mina sommarplaner.
Eleverna vill fortsätta till hösten – och det vill jag också gärna göra.
Efter svenskan blir det veckans första gympass och sedan paj hos Maria och Fatima 🙂