Ekonomi, Frihet, Mat, Sparsamhet

Sparsam Valborg

Valborg är avslutad och här kommer en rapport från den första sparsamma varianten av alla de Valborgshelger jag firat.
Sparsamhet kan lätt tolkas som fattigdom eller snålhet – och inget av de varianterna känner jag igen mig i.
Jag lever ett sparsamt liv där det både ingår att bjuda hem vänner och att laga god mat.

På Valborg var vi 6 personer på middag hos mig och så här såg menyn ut:
* Sovas och kryddiga korvar med klyftpotatis, sallad och vitlökssås.
* Hembakt bröd med hemgjord bregott
* Citronvatten
* Hembakad chokladkaka med hemgjord apelsinmarmelad emellan. Serverad med grädde.
Det här var en lågbudget variant av Valborgsmiddag, där Hanna stod för mycket av matlagningen och jag för dukningen.

Det är märkligt detta med maten; hur stark signal det är. Hur vi bjuder på mat, visar vilka vi är – eller kanske mer vilka vi vill vara. Det mesta av det, har vi fått från matböcker och TV program med matlagning. Inget av dem följer jag, men jag tittar ofta i de reklamblad som kommer i brevlådan och där baseras det mesta på att vi köper allt. Vilket ju inte är konstigt, för reklamen går ut på att vi skall köpa.
Vi får också en bild av hur det skall se ut vid middagsbordet och tappar då lite av vår egen förmåga att tänka: Vi jämför oss nämligen med andra och tänker att ”jag kan inte bjuda hem folk, för jag har ju inte så där fin mat..!”

Genom all reklam vi översköljs med, blir vi lite av kopior av varandra. ALLA vill ju likna de personer som syns i reklambladen, så vart försvinner då vi själva..?
Har någon sett rubriken:
”Så här bjuder du på en sparsam Valborgsmiddag där du lagat det mesta helt själv!”
Jag har då inte sett det.

Nu är det vardag igen och jag skall äta rester från Valborgsmiddagen. På eftermiddagen skall jag på info om vik inom hemtjänsten. Även om det är fantastiskt härligt att vara ledig, så jobbar jag gärna någon dag i veckan.

Frihet, Sparsamhet

#bättrelivtillhalvapriset

Det finns en utmaning #bättrelivtillhalvapriset, som jag antog direkt. Det är en så bra beskrivning av pensionärslivet just nu; för ungefär halva priset, så har jag ett så bättre liv jämfört med när jag jobbade heltid och dessutom hade hundskolan på deltid.
Men. Den tiden var också bra på många sätt, så kanske det hellre borde heta #bralivtillhalvapriset?
Utan jämförelsen med något som varit?
Bara ett konstaterande att man kan ha ett så bra liv till en låg kostnad. Om man har tid att göra mycket själv och leta i alla skåp, lådor och förråd – innan man far iväg för att köpa något.
Och man behöver inte vänta till pension för att få uppleva det. Många unga människor lämnar nu det s.k. ekorrhjulet för att leva ett nytt, bättre, liv.


Om en vecka kommer vävstolen och eftersom den är STOR, måste städskåpet ut till köket där den får byta plats med hyllan, som skall till vardagsrummet.
Allt plockades ut från hyllan och efter dammtorkning, blev det utrensning. Det som inte använts under senaste månaderna, slängs.


Bara de böcker jag använder är kvar. Rotkorgen används till värmeljus.


Hundarnas träningssaker som tidigare låg i öppna korgar, för att de användes varje dag, ligger nu i en kartong längst ner på hyllan. Egentligen borde de kasserats, för jag har inte använt sakerna sedan januari, men det tog emot.
Kanske vi ändå återupptar träningen till sommaren..?

Det var en så enormt fin kväll, så hönsen fick komma ut en andra gång för den här dagen. De kan ju inte vara i sin inhägnade gård ännu, för där huserar kaninerna – till deras gård tinat fram. Så när jag var på gymmet, fick hönsen gå in. Men när jag var hemma igen, öppnades dörren – och alla kom ut. Fast hönan Gula med sina två kycklingar går ännu inte ut längre än till trappan utanför hönshuset. En bra höna anpassar nämligen utflykten på gården, utifrån kycklingarna och stannar i närheten så länge kycklingarna är små.


Det här är en lerig tid. Och inte kan vi gå i skogen heller, då skoterspåren inte bär nå mer och snön inte smält bort helt. Så det gäller att torka – och inte fastna i grus på golven. Alltså inte fasta mentalt i att det är grus inomhus.

Frihet, Jobb, Pensionärsroll

Enahanda liv..?

– Är det inte enahanda att vara hemma? Alltså att inte jobba..?
Det undrade en fd kollega från gymnasiet som fortsatt jobba efter 65.
– Nja, det tycker jag inte; svarade jag tveksamt för jag känner inte att det är ”enahanda”. Just då där på stan, kunde jag inte utveckla hur jag tänkte kring detta med ”enahanda”, utan vi gick åt varsitt håll med ordet ”enahanda” obesvarat.
När jag kom hem, började jag fundera på hur livet varit när jag jobbade:
Jag deltog i flera projekt för att utveckla skolan och undervisningen, jag var med i programråd för att utveckla programmet och jag funderade mycket på hur jag skulle göra undervisningen spännande och utmanande.
ALLT detta hade med skola och undervisning att göra. Det var verkligen enahanda.

Nu upplever jag att jag gör många fler olika saker. Det jag har med mig från skolan, är att planera men planeringen är helt annorlunda nu. 3 bestämda aktiviteter idag och ingen av dem är tidsbestämda.
Men vad gör jag då som är så olika?


Morgonen börjar med att tända eld i vedspisen. Vi har fortfarande minusgrader på natten, så köket är en aning kylslaget vid sju.
Att elda är inte så enkelt som det kan verka, utan kräver planering redan kvällen före för att det skall gå snabbt att tända på morgonen.
Under jobbtiden hann jag aldrig elda före skolan, utan då var det extra element som gällde.


Vad gör jag mer då?
* Jag odlar och planerar för köksträdgården i fd hundgården. Hundarna har sagt adjö till hundgårdslivet och den stora isolerade hundkojan är riven och väntar på att fraktas iväg.
* Jag lagar mat och bakar nästan allt. Förr var det tvärtom: jag köpte nästan allt.
* Jag är fastighetsskötare av mitt hus. Jag har fått så bra info kring hur jag enkelt kan isolera kring huset och det kan jag göra själv, nu när jag har tid. Om jag behöver något har jag tid att leta i förråden och hittar oftast något jag kan använda. Förr for jag iväg för att köpa nytt, för att ganska ofta upptäcka att det fanns liknande hemma.
* Jag planerar att återuppta vävningen. Vävstol har jag redan, så nu är det bara att börja väva. Eller det är inte så ”bara”, men det är i alla fall roligt att starta upp en gammal hobby. Under jobbtiden gjorde jag ett försök att väva, men det slutade med att hela väven plockades ner eftersom jag inte hade tid.

– Ja, men är det inte lite ensamt utan sociala kontakter?
Jag tror inte jag haft så många olika sociala kontakter, som jag har nu. Den här veckan har jag varit bortbjuden två kvällar, själv haft en bjudning och haft två spontana besök. Utan att ha behövt tänka på ”prov som skall rättas”, eller ”lektioner som måste förberedas”. Jag har alltså TID att umgås.
Dessutom jobbar jag ju en del och träffar då helt nya elevgrupper, vilket är väldigt stimulerande.

Så tänk om vi övervärderar våra jobb?
Det är många som nu lämnar det sk ekorrhjulet, för att leva ett enklare liv: Åsa Axelsson, Oscar och Maribell Lindberg är några exempel på personer som valt ett annat sätt att leva.
Så tänk om det är våra jobb som är ”enahanda” och livet hemma som är omväxlande och utvecklande…?

Frihet

Frihet; till vad…?

Nu pratas det mycket om att vi skall vara FRIA och ofta då fria från alla krav och förväntningar från andra människor. Jag – och min vilja och önskan, skall komma först – sedan kommer andra människor. Och samtidigt läser vi om bl.a pensionärer som upplever stor ensamhet. Hur går det ihop..?
Jag håller helt med om att vi skall göra oss fria från överdriven konsumtion i form av nya kök, nya solsemestrar – eller vad vi nu kan konsumera med pengar vi slitit ihop.
Men; jag tror inte alls att det är frihet från andra människor, som är det bästa för oss.
Så här tror jag 🙂

IMG_9790

Om jag använder TIDEN till att skapa gratulationskort, så ger det mig stor tillfredställelse eftersom mottagarna blir så glada.

IMG_3918

Hönsen begränsar min FRIHET enormt mycket, då jag inte kan åka iväg utan att ha någon som ser till dem. Det ger mig struktur i vardagen och också meningsfullhet.

IMG_2920

Att vara god man för Najib och de andra, har bundit mig under den tiden fram till deras 18 års dag. Det jag fått tillbaka är förtroende från dem och återigen meningsfullhet hos mig.

IMG_2512

Och tänk vad bra att jag inte är EKONOMISK FRI. Då får jag ju använda min kreativitet när jag skall förnya mitt örngottsförråd.

IMG_2379

Och att jobba lite grann, begränsar förstås min frihet – men det ger mig intellektuell stimulans och inte minst: så många fina, roliga kontakter.

IMG_2046

Mitt hus är planerat för att kunna ta emot gäster; som denna ryttarinna. Genom att få följa Hanna på ridningen, får jag uppleva lite av gamla minnen.

IMG_5506

Så. Jag tror vi mår bäst genom att vara bundna av andra människor och att det är en stor glädje i att göra något för andra.
Som alla dessa människor: alla är vi bundna till varandra på något sätt och har glädje av varandra.

Frihet

Fri TID; eller..?

Nu håller min främsta resurs TID på att försvinna i en massa uppbokade aktiviteter: Gymmet två gånger i veckan och sedan simma 1000 m varje vecka!
Trots att både gym och simning är kul; så känns detta inte bra, för jag vill (äntligen) nu ha tid till att…
* stanna upp i hönshuset och se hur fint kycklingarna med sin mamma, funkar i det lilla hönshuset! Först var det lite kaosartat eftersom Gråa inte tillät någon närma sig hennes kycklingar, utan alla fick hålla sig i ett hörn av rummet. Den enda som direkt hälsade på kycklingarna, var Petter och sedan efter ett tag den äldsta hönan Svarta. Lite stirrig var mamman även av detta, men då sade direkt Petter åt henne att lugna ner sig.
– Hurdå; sade till?
Ja, han hackade henne på huvudet och det fick henne att sansa sig.
Nu håller sig kycklingarna så fint vid deras fodertråg, men är inte alls rädda för att utforska området. Och då kan Gråa slappna av och t.o.m. sätta sig på pinnen ett tag för att få avkoppling.
* följa mina plantor från pyttesmål sköra varelser, till lite mer stabila gröna stänger. Så fascinerande att se hur denna sytrådstunna växt kan hålla sig upprätt!

Så!
Nu är det slut med simningen och återstår endast de två gympassen.