Ekonomi, Hund

Nytt jobb

Gardinerna är klara och hänger nu i köksfönstret; raka och fina.


Randningen är så fin och välarbetad, så den skall jag använda då när jag väver kökshanddukarna.
Vävningen lockar lite och jag blir påmind av den, varje gång jag sätter mig i arbetsrummet. Där står vävstolens alla delar lutad mot väggen, utan att alls störa, men samtidigt väntar den på att få bli aktiv.

Nu blir hösten aktiv på annat sätt, då jag skall jobba halvtid med undervisning. Det är fjärrundervisning för Pajalas grundskoleelever i Meänkieli. 
Det känns verkligen som en utmaning. Jag är uppvuxen med meänkieli, men har tappat mycket av det genom att inte använda språket så mycket – så jag har redan börjat fortbilda mig själv genom att lyssna på berättelser på miänkieli.
Annars har det här jobbet, precis det jag vill ha av ett jobb – som pensionär:
Det ger förstås extra tillskott i kassan, men minst lika viktigt är att jag får sociala kontakter, får tillhöra ett sammanhang – och ställs inför en utmaning. Däremot har jag inga ambitioner nå mer, att göra karriär och jag ser också jobb numera i ett kortare perspektiv: ett år i taget, så får jag se hur det blir efter det.

I mitt nya SPARSAMMA liv, tänker jag om det jag vill göra: ”Hur skall jag få råd med det..?”
Det är mycket vanligt att finansiera sina önskningar, med lån – men det är slut med det tänket hos mig.
Dessutom inser jag skillnaden mellan ”önskningar” och ”behov”. Det är mycket vi människor önskar oss och många gånger för önskningar oss framåt, men de är inte livsnödvändiga behov. Jag tror att det är enormt viktigt att vi förstår skillnaden mellan dessa två, annars följer vi första bästa impuls/önskning – och hamnar i svårigheter.
Nå. Jag skulle gärna vilja få igång min hundträning och har tittat på Canis utbildningar. Jag är utbildad instruktör genom dem, så saknar egentligen bara en fortbildning – och det har nu blivit möjligt.
Jag kommer delta som observatör i årets instruktörsutbildning från augusti till april och det känns så bra.
Hur har jag då fått råd med det..?
Jo, genom de extra uppdrag jag har som godman för ensamkommande flyktingbarn. Jag har varit god man i drygt fyra år och nu får jag alltså en ny kille att guida in i vårt samhälle.
Så en önskning hos mig (att få följa Canisutbildningen) har blivit möjlig, genom en insats från min sida (godmans uppdrag).

Hund, Livet

Vad vill du göra?

I veckan hälsade jag på en av mina äldsta vänner och när vi samtalat ett tag, så sade hon:
– ”Jag läste nåt som var så bra…”
Hon letade upp en liten anteckningsbok och läste upp det hon skrivit. Hon skrev alltså ner bra saker hon hittade i böcker hon läste – och det hon läste upp, var så bra till just det vi samtalade om.
”Det där skall jag också göra”, tänkte jag och när jag kom hem tog jag fram en anteckningsbok och penna.

Efter Linköpingsresan har jag funderat mycket på vad jag innerst inne vill göra. Som pensionär har man gott om tid; även om man har ett hus, har djur, plus jobbar en del.
Allt det där hade jag även när jag jobbade och även om det ofta sägs att ”allt tar så mycket längre tid, när man blir äldre” – så kvarstår faktum:
Jag har mycket mer tid just nu.
Jag trivs bra med det och är helt nöjd med att fortsätta jobba bara några dagar i veckan, så tanken är mer vad jag vill göra med den fria tiden. Det är lätt att dras med i vad de flesta andra (pensionärer) gör, utan att reflektera så mycket över om man innerst inne vill göra ”som de flesta”. En annan fråga kan vara om man vill fortsätta leva som man gjort..?
Ett sätt att få svar, är att lita på sin intuition och nu kommer vi till …anteckningsboken!
Jag läste nämligen i en bok att  ”…inte använda intellektet för att få reda på vad man vill, utan hellre lita på intuitionen vad som känns rätt”.
Det har jag skrivit ner i min lilla bok och det har hjälpt mig att hitta tillbaka till min hobby: Hundträning.
Jag har haft broderier framme, men det har inte känts så där väldigt lockande. Inte heller har vävningen känts som en bra hobby…
…men hundträningen har något som känns bra.

Dagens planering, såg ut så här – och bara att skriva/rita ner planeringen, ger en tillfredsställelse.


Hemma på gården fortsatte vi träna Sitta kvar – och Sampo matchade bra med de övriga svarta. Hönsen vet nämligen att hundträning, kan betyda att även de får något, så de håller sig framme.
Hundarna har ganska mycket respekt för Petter, så det krävs mod att sitta kvar – med morske Petter framför sig.

Så upplever du att det ibland blir ”lite långsamt” och skulle vilja göra något som känns ”meningsfullt”: Tänk inte så mycket på vad andra gör, eller vad man borde göra – utan stanna upp och fråga dig: Vad vill jag göra..?
Jag tror vi kan känna vad vi saknar – om vi bara ger oss tid.

Och samtidigt forsätter vi förstås med alla våra vardagssysslor…


…som att hämta in ett helt perfekt ägg!

Höns, Hund, Kläder

Halv träningsdag

Onsdag är vår träningsdag.
Jag på gymmet och hundarna på gården, men när jag satt i bilen insåg jag att jag glömt träningsväskan – och fick flytta gymmet till imorgon.


Hundträningen blev däremot av och eftersom inte jag har något tävlingsmål med träningen, har jag en noga utformad egen planering. Om jag inte vet vad jag skall träna, är det lätt att helt hoppa över träningspasset – och det gillar inte hundarna.
Det är precis som mitt gympass: jag följer i stort det program som sjukgymnasten utformade och slipper då fundera på vad jag skall träna – och fundera på om det är kul  att träna.
Effekten av träning kommer efter, i form av bättre ork och bättre humör.
Det är alltså bara att börja träna – för att sedan få belöningen.
Idag tränade hundarna bl.a. Luktdiskriminering. Det innebär kort att hunden skall välja ut en specifik doft och markera den. Här är det olika pinnar som ligger på marken, med en som har doften av mig.
LOVE, som annars är ett yrväder, är väldigt noggrann då det gäller att leta rätt pinne – och har inga problem att plocka ut den rätta.


Båda hundarna gillar att träna, så Sampo stannar en stund vid träningshyllan för att vänta på om det kanske ändå blir en fortsättning.


Hönsen är nu nattade i sitt gamla hem och titta hur bra ordning hönan har på sina kycklingar: alla fyra sitter snällt på pinnen och nu försöker de inte tränga sig in under hennes fjädrar nå mer.
Den här lilla gruppen är bokad till en nystartat hönsägare och med dem följer också ungtuppen.
Den Gula hönan ligger på 9 ägg och nu har en Svart höna lagt sig någonstans utomhus för att ruva. Så var det förra året också och hon lyckades hålla det hemligt länge, trots att jag försökte kolla vart hon gick efter att hon varit uppe på gården för att äta och dricka.
Det dröjde över en vecka innan jag såg var hennes ägg gömma var: hos min granne Emma där hon valt ut en rishög till ruvplats. Hon bars hem och fortsatte ruvningen inomhus, med lyckat resultat.
Men trots att jag nu letat både på min och Emmas gård, syns hon inte till.


Blusen är klar och så här blev den. Bakstycket är lite längre än fram och både sidor och ärmar har slitsar.
Riktigt roligt att sy – om man vågar vara kreativ och inte hämmas av hur det ”borde” se ut.

Hund, Livet

Samma morgonpromenad

I 26 år har vi trampat samma stigar.
Ja, Sampo har inte varit med så länge – men jag har gått här med olika hundar i alla dessa år…

Tid är verkligen relativt. När jag flyttade hit som 41 åring, syntes livet nästan oändligt. Nu som 67 åring, inser jag att jag har kortare tid att leva – än jag levt.

Och trots det – känns livet så bra här och nu.
Och ”här och nu” innebär för idag: städa förrådet. Där har två hönor bott med sina kycklingar och en av dem fortsätter att vilja vara där, i stället för i hönshuset – men idag är det flytt även för henne.

Hund

Runda

Vi har tränat ”Runda” idag, som är en väldigt rolig och utvecklande aktivering.
Nu när jag lämnat tävlandet så är det inte så lätt att hitta en träning som både utvecklar och utmanar hundarna. Tävlingsmomenten har inbyggt en progression; som de som tävlar kan använda.
Men vi andra, då? Hur skall vi lägga upp träningen?
Jo! Då kan vi använda momenten från tävlingsplanen – och göra om dem så de passar oss och våra hundar.
Runda är ett sådant moment: roligt, utvecklande och kan utföras var som helst där det finns något att springa runt.
Titta i högerkolumnen, så får Du idéer om hur du kan lägga upp träningen.


Så här nöjd och trött var Love, efter träningspasset.
Ibland hör jag hundägare som säger:
”Jag motionerar så mycket min hund, så han behöver inte aktiveras mentalt”.
Det tror jag inte stämmer, för varför skulle så många hundägare då har problem med hundar som är så ”livliga”, eller till och med ”jobbiga”. Jag tycker det är lite sorgligt att höra hundägare säga att ”nu har hunden äntligen blivit lugnare…”
Det kan nämligen vara så att hundens lugn är en form av leda. Hunden har alltså tråkigt.
Jag tror de allra flesta hundar vill jobba och då jobba tillsammans med dig. Inte bara aktiveras ensamt med en leksak som innehåller godis.

Så var aktiv tillsammans med din hund! Hunden gillar det och ni kommer få en bättre kontakt, som du får igen i vardagen.

Enkelt liv, Hund, Kaninerna, Odling

Utsikt och insikt

Det vi ser omkring oss, påverkar oss mycket. Kanske mycket mer än vi tror.
Nu skall det här inlägget handla om den yttre miljön; alltså utsikten vi har, men jag tror det har lika stor betydelse hur vi har det inomhus. Man brukar ju säga att ens arbetsbord, är en bild av ens inre och då kan man också vända på det och börja med att hålla ordning i sina skåp och lådor – för att få ordning på sitt inre liv.


Från mitt köksfönster kan jag ibland få syn på denna vackra lilla fågel. En blåmes som här bearbetar ett solrosfrö. Det är inte ofta den kommer på besök och kanske just därför det känns så fantastiskt att få titta på hur fint den är tecknad.
Tänk att kunna kombinera olika blå nyanser, med gult och vitt – så perfekt!
Och tänk att det här är en helt gratis upplevelse (ja, bortsett från inköpet av solrosfrön) – på min gård. Jag har inte behövt åka någonstans och inte behövt betala något inträde.
Bara stanna upp och ta mig tid att upptäcka det som finns närapå.


Nu när kaninerna har flyttat in i sitt sommarhägn, ser jag även de från köksfönstret. Jag är ju inte så mycket hos Liisa och Kaisa, men nu när de är här – så passerar jag dem flera gånger per dag och kan i alla fall säga ”Hej” i förbifarten.
Deras värde har också stigit markant, när jag nu tar tillvara på deras spillning…

…som här har hamnat i odlingsbänken för rabarber.
Hur kunde jag tidigare bara slänga iväg deras spillning till ingen nytta? Dessutom var det här med deras spillning ett besvär: ”Åh, nu måste jag/någon skotta ut allt dom lämnat efter sig..!”
Jag tror det hade att göra med TIDSBRIST. Jag jobbade mycket och hade aldrig tid att tänka efter, utan allt löstes på snabbast möjliga sätt. Det snabbaste sättet här var att skotta ut det över stängslet – och sedan åka iväg och köpa jord och gödsel.
Helt tokigt.
Nu är det som att jag bildat en pakt med kaninerna: ”Ni producerar gödsel, mot att jag skaffar mat åt er.”
Det här är nog vårens bästa insikt.


Innan vi gick in för dagen, fick hundarna sitt utlovade tränigspass. Jag hade ju tänkt träna varje dag (!), men det har nu reducerats till en mer realistiskt nivå: 2 pass i veckan. Själv tränar jag två gånger i veckan, så då får hundarna en lika stor dos.
Apportering av dummys är deras absoluta favoritpass och här sitter Sampo redo att dirigeras till den dummy jag visar på. Det här är en så bra övning som kan utföras på en liten gräsplätt och som verkligen ger hjärngympa: man måste sitta still trots att dummyna kastas ut, man måste följa dirigeringen (trots att en dummy kan ligga helt nära en) och till slut måste man avlämna den i handen.


Båda två är duktiga på alla delar och Sampo är dessutom duktig på att ta ett stort språng över kompostgallren som ligger på marken!
Där har rabarbärplantorna legat och gallret håller hönsen ifrån att krafsa upp allt.

Alltså en så bra lördag med både utsikt och insikt.

Hund

Nystart Hundträning


Jag hade tänkt lämna hundträningen helt, eftersom den inte kändes kul nå mer. Egentligen tycker jag om att träna tillsammans med mina hundar, men alla manualer och regler har gjort att jag mest känt mig bunden när jag tränat.
Jag tror att det är aktivitet tillsammans som binder band, oavsett om det är mellan människor eller människa och djur. Så jag har saknat det där bandet, som träningen ger och jag tror även hundarna saknat det. Åtminstone har Sampo flera gånger kommit med bollen till mig, för att få igång ett samarbete med mig. Han kan leka själv med den, men leken får ett högre värde genom att han får med mig.
Så. Nu har jag gjort en nystart.
Jag följer momenten i Startklass och har (som den planerande människa jag är) gjort en planering av vad vi skall träna varje dag.
Jo, precis; varje dag.

Jag fick med mig hundarna direkt på det här nygamla. Titta på Love, så förstår man vad jag menar:
Han har fokus på mig, han går med spänstiga steg och han viftar på svansen.
Alla tecken som visar på engagemang och glädje.