Frihet, Jobb, Pensionärsroll

Enahanda liv..?

– Är det inte enahanda att vara hemma? Alltså att inte jobba..?
Det undrade en fd kollega från gymnasiet som fortsatt jobba efter 65.
– Nja, det tycker jag inte; svarade jag tveksamt för jag känner inte att det är ”enahanda”. Just då där på stan, kunde jag inte utveckla hur jag tänkte kring detta med ”enahanda”, utan vi gick åt varsitt håll med ordet ”enahanda” obesvarat.
När jag kom hem, började jag fundera på hur livet varit när jag jobbade:
Jag deltog i flera projekt för att utveckla skolan och undervisningen, jag var med i programråd för att utveckla programmet och jag funderade mycket på hur jag skulle göra undervisningen spännande och utmanande.
ALLT detta hade med skola och undervisning att göra. Det var verkligen enahanda.

Nu upplever jag att jag gör många fler olika saker. Det jag har med mig från skolan, är att planera men planeringen är helt annorlunda nu. 3 bestämda aktiviteter idag och ingen av dem är tidsbestämda.
Men vad gör jag då som är så olika?


Morgonen börjar med att tända eld i vedspisen. Vi har fortfarande minusgrader på natten, så köket är en aning kylslaget vid sju.
Att elda är inte så enkelt som det kan verka, utan kräver planering redan kvällen före för att det skall gå snabbt att tända på morgonen.
Under jobbtiden hann jag aldrig elda före skolan, utan då var det extra element som gällde.


Vad gör jag mer då?
* Jag odlar och planerar för köksträdgården i fd hundgården. Hundarna har sagt adjö till hundgårdslivet och den stora isolerade hundkojan är riven och väntar på att fraktas iväg.
* Jag lagar mat och bakar nästan allt. Förr var det tvärtom: jag köpte nästan allt.
* Jag är fastighetsskötare av mitt hus. Jag har fått så bra info kring hur jag enkelt kan isolera kring huset och det kan jag göra själv, nu när jag har tid. Om jag behöver något har jag tid att leta i förråden och hittar oftast något jag kan använda. Förr for jag iväg för att köpa nytt, för att ganska ofta upptäcka att det fanns liknande hemma.
* Jag planerar att återuppta vävningen. Vävstol har jag redan, så nu är det bara att börja väva. Eller det är inte så ”bara”, men det är i alla fall roligt att starta upp en gammal hobby. Under jobbtiden gjorde jag ett försök att väva, men det slutade med att hela väven plockades ner eftersom jag inte hade tid.

– Ja, men är det inte lite ensamt utan sociala kontakter?
Jag tror inte jag haft så många olika sociala kontakter, som jag har nu. Den här veckan har jag varit bortbjuden två kvällar, själv haft en bjudning och haft två spontana besök. Utan att ha behövt tänka på ”prov som skall rättas”, eller ”lektioner som måste förberedas”. Jag har alltså TID att umgås.
Dessutom jobbar jag ju en del och träffar då helt nya elevgrupper, vilket är väldigt stimulerande.

Så tänk om vi övervärderar våra jobb?
Det är många som nu lämnar det sk ekorrhjulet, för att leva ett enklare liv: Åsa Axelsson, Oscar och Maribell Lindberg är några exempel på personer som valt ett annat sätt att leva.
Så tänk om det är våra jobb som är ”enahanda” och livet hemma som är omväxlande och utvecklande…?

Jobb

Halvtid

Nu är det halvtid pensionär och halvtid lärare igen fram till sommaren. Trots att jobbet inskränker lite på min fria tid, så ger det mycket igen:
* få fundera på hur jag lägger upp en undervisning i svenska – för vuxna.
* få tänka på vilka kläder jag skall ha på mig (hemma är det ”helt och rent” som klädkod)
* få extra pengar på kontot (som alltid behövs)

Men. Under jobbtiden får mycket annat stå tillbaka och halvtiden fri TID används till det som är nödvändigt och ger glädje…


Kycklingarna är snart 3 veckor och börjar lämna fjunet och få riktiga fjädrar…


Kolla Petters enorma stjärtfjädrar! Så yviga och snyggt metallic svarta.


Hönan Gråa tog ut sina kycklingar på trappan utanför hönshuset, men som väl är var det en kort tur. En liten kyckling är ett lätt byte för en skata eller kråka.


Växterna tar mycket tid nu och det är en syssla som prioriteras. Allt har tagit sig, förutom lavendel och även om de både är tunna och krokiga – så har de spänst och kan stå helt själva.
Som här mangold.

Och när jag står vid köksbänken, kan jag titta på den vackra tallbitshannen. Tänk att man kan vara så röd..?

Och just nå mer gör jag inte just nu.

Jobb

Fortsätta jobba

– Jobbar du nåt?
Det är en vanlig fråga pensionärer emellan nu för tiden. Jag har ju inte varit pensionär förr, men jag har inget minne av att pensionärer i ex. min mammas generation fortsatte jobba efter 65 års dagen. Kan det ha berott på att pensionen var så mycket bättre, så de klarade sig utmärkt på den? Kan det ha berott på att de var vana att leva så sparsamt, så pensioneringen var ingen större förändring i ekonomin? Eller var de så utslitna och därför inte orkade jobba?
Mitt minne av mammas pensionärsvänner är att de var pigga och alerta. Under snöföre tog de sparken till varandra för att sitta och handarbeta och äta god, hemlagad mat. Andra tider gick de till varandra. Barnen erbjöd sig alltid att skjutsa, men fick oftast till svar:
– Nej, jag måste röra mig. De hade förstått vikten av motion.
Någon gång per år gick de ut och åt på restaurang och eftersom det inte var vanligt i deras vardag, klädde de upp sig i bästa kläder. Deras pensionärstillvaro gav alltså ett positivt intryck. Jag har i alla fall inget minne av att de klagade på ”den låga pensionen”, utan klagomålet kunde sträcka sig till att benen värkt på natten och förhindrat nattsömnen. Men på dagen var det glömt när de satt tillsammans med sin rotslöjd, eller stickning.

Nu är det annorlunda. Flera av mina pensionärsvänner fortsätter, liksom jag, att jobba. Och varför jobbar vi då?
Ja, för min egen del är skälen två:
1. Det ger extra pengar. Skall jag fortsätta leva på den utgiftsnivå jag hade under lärartiden, måste jag få in extra pengar. När jag gått i pension och förstått hur liten pensionen är (eller hur stora mina utgifter är), gick jag till en privat ekonomicoach. Hon sammanfattade det ekonomiska läget så bra:
– Nu måste du förhålla dig till att detta är din pension och den kommer inte att höjas, som lönen gjort. Dina utgifter måste då rymmas inom den summan, så du har två val. Antingen drar du ner på dina utgifter, eller så ökar du din inkomst genom att jobba lite.
Eftersom jag vill behålla djuren, huset och annat som kostar – och hinna njuta av dem; så väljer jag att jobba deltid. Dessutom lever jag så mycket mer sparsamt nu, jämfört med den tiden jag jobbade!
2. Det ger utmaningar och sociala kontakter. Just nu jobbar jag två timmar/vecka på Rymdcampus här i stan där jag undervisar forskarna och doktoranderna i svenska. Så enormt roligt och stimulerande att träffa intresserade vuxna från olika länder: Indien, Kina, Japan, Tanzania, Iran, Tyskland, Frankrike, England mfl. Till detta kommer att jag blivit säkrare i min engelska, då det är deras arbetsspråk och jag ofta måste förklara på engelska.
Nästa vecka börjar jag jobba halvtid på en grundskola här i stan, där jag skall stödja en elev i kärnämnena. Det blir en utmaning att få eleven att intressera sig för skolan och få till en utveckling, så det ser jag fram emot.
Det positiva med det här jobbet är att jag där får kollegor och hamnar i ett jobbsammanhang. På lagom nivå, för jag har inget intresse nå mer av att ingå i något större utvecklingsprojekt, eller betygsätta elever! Det är undervisa jag gillar.

Så även om jag var rik som ett troll, skulle jag jobba lite grann. Det är så roligt att träffa elever och få klura ut hur jag skall lägga upp lektionen. Och jag vill absolut inte ha något långt förordnande på hela läsår och heller inte mer än halvtid, för jag vill ju äntligen hinna med det andra nu: hinna bjuda hem vänner på hemlagad mat, hinna vara ute med hundarna, hinna gå på gymmet och nu: starta upp mitt lilla trädgårdsland.