Kaninerna, Kläder

Höhämt

IMG_3647
Kaisa provsmakar ett höstrå av det hö jag hämtat hem åt dem. En resa på cirka 60 mil t.o.r, så det är en aktivitet som kräver en dags ledighet.
Jag skulle kunna få ihop hö från hembyn, men då skall det 1) räfsas ihop 2) packas i säckar 3) dras upp på vägen…
…och jag får ont i ryggen av att bara tänka på det.
Så det här är enklare och nu har vi hö en bit in på våren.

img_0549
En sån här resa kräver flera stopp och första var redan på bageriet i Poultikasvaara. Så enormt gott wienerbröd och det är för väl att jag inte är kvar i några begränsande dieter; typ ”inge socker”, ”inga kolhydrater”, eller överhuvudtaget ”inget onyttigt”.
Jag har varit fast i detta tänk, men kan nu njuta av ett nygräddat wienerbröd – och samtidigt veta att det kommer dröja länge till nästa.
Måttfullhet; är det som gäller – i allt.

IMG_3662
Jag är ju inne i en syperiod, så när jag passerade en liten tygaffär utanför Junosuando – stannade jag förstås för att se vad som fanns.
Egentligen behöver jag nog inga fler kjolar, men det här tyget var så fint och jag blev så glad av färgerna, så nu har jag en lagom bit som väntar på att sys. Kanske till min minisemesterresa på onsdag.

Kaninerna

Nytt kaninhägn

IMG_3499
Hur skulle jag klara mig utan mina afghankillar?
De hjälper mig med allt som inte jag kan göra själv; som exemplevis att flytta hela kaninhägnet.
I veckan var Omer hos mig, för att flytta taklampan från vardagsrummet till köket – och idag var det Najibs tur att hjälpa mig.
Kaninerna har gått i sitt hägn ett par år och min fina hägg hade nu rejäla knagmärken på stammen, så jag var rädd för att den skulle helt dö.

IMG_3508 19.38.43
Det är inte alla som är duktiga på att hantera djur, men Najib är en av dem som är det. Vi fick börja med att sätta in kaninerna i burar, under tiden vi jobbade med sektionerna. Före det hade vi klippt deras klor, men de är inte alls så långa nu under sommaren då de kan gräva.

IMG_3618
Jag och Najib svettades i nästan 30 grader, för att få sektionerna på plats – och till slut fick kaninerna komma ut i det friska gräset.

IMG_3636
Kaniner har inte så lätt att värmereglera, så alla stackars kaniner som vistas i små plastburar kan faktiskt dö av värmeslag om de inte kyls ner med exempelvis kylklampar på deras minimala tak.
Mina kaniner värmereglerar mer naturligt: de lägger sig med magen mot marken. Magen har mycket mindre päls, så kroppen kyls ner lättare där.

IMG_3642
Så här ser det gamla hägnet ut. Eller egentligen marken där kaninerna bearbetat jorden till något som väl mest liknar ett potatisland!
Nästa vecka får jag kratta ut jorden, så att det i alla fall blir slätt. Sedan får jag hoppas att växtligheten återvänder.

Höns, Kaninerna

Kvällspass


Jag har just varit inne i hönshuset för att flytta en ruvande höna. Det är hon som döljer sig bakom svarta skynket och skynket har jag lagt dit för att hon inte skall bli orolig vid flytten.
Den som däremot blev orolig, är den grå Supermamman.
På natten tar hon hand om 6 kycklingar, men det är bara hälften som är hennes. Den andra mamman sitter nämligen bekvämt på pinnen med de övriga hönsen och iakttager den här stackaren som kämpar med att få plats med alla under sina fjädrar.
Nu sitter hon inte så här hela natten, för även en Supermamma måste få sova, så hon hoppar över till sittpinnen efter ett tag. Och kycklingarna får hoppa efter henne.


Nu är den Gula hönan flyttad till eget rum med 8 ägg. Hon kan ligga kvar i hönshuset, men då lägger de övriga hönorna sina ägg där och till slut kan det vara hur många ägg som helst.
Den här hönan ruvade fram en kull i arbetsrummet i mars och hon har flera gånger sedan dess, lagt sig för att ruva igen. Jag är fullt nöjd med de 15 kycklingar som redan kläckts, så jag har lyft bort henne – och hon har blivit arg!
Hur blir en höna arg..?
– Ja, hon skriker så fort jag rör i henne och hackar med näbben!
Och det är inte roligt, så nu får hon ligga på en till kull.

På bilden har jag just flyttat över henne och äggen, men hon kommer efter ett tag att lägga alla ägg under sig – och ligga där 3 veckor med korta avbrott för toa- och matbesök.


När jag ändå var ute, gick jag in en sväng till kaninerna och som vanligt skuttar de direkt fram till mig.
T.o.m. Kaisa som annars kan vara lite blyg, kom nu fram.


Fina Liisa som varit hos mig i fyra år, vilket är ganska lång tid då det gäller kaniner. Kaniner är nämligen de djur som ofta byter ägare, för det blev inte riktigt som man tänkt: Man ville ha ett gosedjur att hålla i famnen – och kaninen vill ha kontakten så här: helt fri att välja vad den vill göra.

Nästa vecka åker jag iväg för att köpa deras vinterhö, men än så länge är de självförsörjande på foder. Om man med ”självförsörjande” menar att det är JAG som bär hem fodret.

Kaninerna

Gammalt och nytt

Man kanske tror att vi sparsamma, secondhand handlare – aldrig köper något nytt, utan bara går klädda i bättre begagnat, eller hemsytt av gammalt tyg.
Som den här blusen jag sytt av en duk jag hittade på Bumerangen.
Kjolen har jag köpt på Kupan i Piteå och har länge sökt något i den rätta röda nyansen, utan att hitta.
Förrän jag kom på Bumerang och såg röda duken: där fanns blusen!

 

Men även vi sparsamma slår på stort ibland och köper nytt.
Idag fick jag min nya mobil; en Iphone 8 som är helt ny och inte det minsta begagnad.
– Varför har du köpt en ny mobil..?
– Ja, jag vet inte riktig. Det är kul att ha en ny telefon och sen har den här en bättre kamera. Jag behöver inte ha med min tunga kamera när jag är ute.
Det är förstås lite tveksamt att köpa en telefon för att man behöver en kamera, men nu har jag den här – och det är verkligen KUL.

Ikväll tog jag med mig mobilen, så här får ni se var vi tar vår kvällspromenad.
Här svämmar bäcken över varje vår, liksom när det regnar mycket, så växtligheten är så frodig. Hundarna älskar att gå här och stannar ofta upp för att äta av gräset.


En labrador tackar aldrig nej till ett dopp; även om vattnet är ganska kallt i bäcken.


Jag plockar alltid med mig något till kaninerna och visst blev det en riktigt vacker bukett?
Det är en form av liljor som växer just här och sedan några alkvistar.


När min storasyster var här före midsommar, förvånades hon över HUR mycket kaninerna åt!
– Dom äter ju hela tiden!
Och det kanske de gör och de är nog också en aning runda. När jag iakttar de orädda hararna i stan och ser hur smala de är, då förstår jag att mina två kanske äter för mycket.
Nå. De vackra liljorna ratade i alla fall Liisa , men alkvisten mumsade hon och Kaisa i sig direkt.

På lördag åker vi till Pajal marknad och besöker då hembyn – och tar förstås med oss något nytt mumsigt till mina runda kaniner.

Höns, Kaninerna

Tillgångar

Det är märkligt hur tanken, helt kan ändra attityden till något.
Eller egentligen är det ju inte konstigt, för allt vi gör börjar med tanken, men vi vill kanske ofta tro att det måste till stora yttre förändringar – för att skapa en förändring i våra liv.

Jag får ibland kommentarer om hur ”jobbigt” det måste vara med alla djur och även om det nog är sagt i all välmening, så har det där påverkat mig på så sätt att jag inte helt kunnat se dem som – tillgångar. Jag ser inget ”jobbigt” med dem om man med ”jobbigt” menar något negativt. Att det är jobb med djuren, det är däremot helt sant – men det ser jag som något positivt. Eller det ingår i alla fall i paketet som djurägare.

Sedan i våras har jag börjat se kaninerna som tillgångar, förutom att jag gillar dem. Vi djurägare har ju djur för att vi tycker om djur, men det höjer känslan om man samtidigt kan se dem som tillgångar.
Det hjälper i alla fall till att varje dag ta hand om dem, även de dagar som man inte själv är på topp.
– Vad är då kaninernas tillgångar?
Ja, nu har jag börjat ta vara på deras spillning. Den anses inte lika bra som hönsgödsel, men den är i alla fall mycket mer värd än att bara kastas ut i blåbärsriset. Dessutom slipper jag nu allt besvär med att skotta ut spillningen över stängslet; som jag alltid fått hjälp med.
Nu skottar jag själv upp den när snön smält, för att sedan lägga i rabatten och som botten i mina odlingar.

Deras andra tillgång är att de fixar perfekt tändmaterial till min vedspis.
Kaninerna får sälg eller tall att gnaga på och tidigare har de avgnagda grenarna bara kastats ut i skogen.
Nu kapas grenarna och tas in för att elda med och bidrar på så sätt att hålla mitt hus varmt under vintertid.


Hönsen är förstås en tillgång genom de ägg hönorna producerar. Jag köper inte själv ägg och äggen är en välkommen gåva till de som uppskattar den här typen av ägg.
Nu har hönsens värde ökat, eftersom mina hönor är så ruvvilliga – och därför producerar kycklingar. Nu i juni är vi inne på den femte kullen kycklingar och även om kullarna är små, har jag idag 15 kycklingar i olika åldrar – och det är en tillgång.
Till veckan far den gulvita unghönan på bilden med två av sina systrar, till en bra köpare som vill ha just lantraser – och bidrar på så sätt till inköp av foder.
Den svarta ungtuppen får gå kvar, eftersom tuppar är mer svårsålda – och till hösten nackas den tillsammans med de övriga ungtuppar som då är kvar.
Har man en gång ätit kyckling som fått gå fri på gården, så är all annan kyckling en sämre version av kött – så även ungtupparna är en tillgång.


Sedan bidrar förstås hönsen med gödsel i så stor mängd, så det räcker till både mig och de som vill hämta från komposten. Hönsen går för det mesta fria på gården och gödslar helt gratis min gräsmatta; även om det kräver att man kollar av sina skor då och då. I alla fall om man skall åka iväg på stan och inte vill lämna ”hönsmärken” efter sig.

Så om vi ändrar attityd från att se på saker som ”jobbiga”, till att istället bli ”tillgångar” – så blir allt mycket roligare – och enklare.

Enkelt liv, Hund, Kaninerna, Odling

Utsikt och insikt

Det vi ser omkring oss, påverkar oss mycket. Kanske mycket mer än vi tror.
Nu skall det här inlägget handla om den yttre miljön; alltså utsikten vi har, men jag tror det har lika stor betydelse hur vi har det inomhus. Man brukar ju säga att ens arbetsbord, är en bild av ens inre och då kan man också vända på det och börja med att hålla ordning i sina skåp och lådor – för att få ordning på sitt inre liv.


Från mitt köksfönster kan jag ibland få syn på denna vackra lilla fågel. En blåmes som här bearbetar ett solrosfrö. Det är inte ofta den kommer på besök och kanske just därför det känns så fantastiskt att få titta på hur fint den är tecknad.
Tänk att kunna kombinera olika blå nyanser, med gult och vitt – så perfekt!
Och tänk att det här är en helt gratis upplevelse (ja, bortsett från inköpet av solrosfrön) – på min gård. Jag har inte behövt åka någonstans och inte behövt betala något inträde.
Bara stanna upp och ta mig tid att upptäcka det som finns närapå.


Nu när kaninerna har flyttat in i sitt sommarhägn, ser jag även de från köksfönstret. Jag är ju inte så mycket hos Liisa och Kaisa, men nu när de är här – så passerar jag dem flera gånger per dag och kan i alla fall säga ”Hej” i förbifarten.
Deras värde har också stigit markant, när jag nu tar tillvara på deras spillning…

…som här har hamnat i odlingsbänken för rabarber.
Hur kunde jag tidigare bara slänga iväg deras spillning till ingen nytta? Dessutom var det här med deras spillning ett besvär: ”Åh, nu måste jag/någon skotta ut allt dom lämnat efter sig..!”
Jag tror det hade att göra med TIDSBRIST. Jag jobbade mycket och hade aldrig tid att tänka efter, utan allt löstes på snabbast möjliga sätt. Det snabbaste sättet här var att skotta ut det över stängslet – och sedan åka iväg och köpa jord och gödsel.
Helt tokigt.
Nu är det som att jag bildat en pakt med kaninerna: ”Ni producerar gödsel, mot att jag skaffar mat åt er.”
Det här är nog vårens bästa insikt.


Innan vi gick in för dagen, fick hundarna sitt utlovade tränigspass. Jag hade ju tänkt träna varje dag (!), men det har nu reducerats till en mer realistiskt nivå: 2 pass i veckan. Själv tränar jag två gånger i veckan, så då får hundarna en lika stor dos.
Apportering av dummys är deras absoluta favoritpass och här sitter Sampo redo att dirigeras till den dummy jag visar på. Det här är en så bra övning som kan utföras på en liten gräsplätt och som verkligen ger hjärngympa: man måste sitta still trots att dummyna kastas ut, man måste följa dirigeringen (trots att en dummy kan ligga helt nära en) och till slut måste man avlämna den i handen.


Båda två är duktiga på alla delar och Sampo är dessutom duktig på att ta ett stort språng över kompostgallren som ligger på marken!
Där har rabarbärplantorna legat och gallret håller hönsen ifrån att krafsa upp allt.

Alltså en så bra lördag med både utsikt och insikt.

Kaninerna

Kaninernas dag

Kaninernas hägn har sett bedrövligt ut senaste tiden: snön har smält och det har gjort att allt som gömts under det vita täcket, kommit fram. Alltså deras spillning, rester av avgnagda kvistar, eller annat de ratat.
Det de däremot inte ratar; är asplöven från i höstas som först torkat och sedan blötts upp under vintern.
I mina ögon ser inte de bruna bladen så aptitliga ut, men både Kaisa och Liisa mumsar glatt i sig det. Så under midsommarvecka skall jag till syster i Tornedalen för att samla ihop asp för hela vinterns behov, för asp slår allt det jag bjuder dem på.

Men nu är det mitten av maj och dags för att städa i kaninernas hägn!
Samtidigt tänker jag på alla stackars kaniner som lever sin mesta tid i en liten plastbur; utan att kunna gräva, ta långa skutt eller få skutta upp och ner för stegar.
De mina kaniner däremot inte får, är så mycket social kontakt. Jag går förstås in till dem varje dag, men nå längre gosepass får de inte. Det som ändå är märkligt är att åtminston Liisa skuttar glatt fram till alla som kommer in i hägnet. Och inte bara kommer fram, utan hon ställer sig genast med framtassarna mot besökarens ben.
Tror det beror på att det är ingen som far efter dem för att lyfta upp dem och ”gosa” med dem. Mina kaniner får komma fram om de vill, men annars får de leva som de vill.
Sedan vet de förstås också att alla besökare har med sig något ätbart till dem.
Så här ser deras foderplats ut – när det är städat från spillning. Stegen upp på deras tak används ofta när de vill speja ut över området, eller kanske säga ”Hej” åt hönsen bakom fönstret.

IMG_2936

Rent vatten i skålen.

IMG_2931

Visst ser den fin ut; deras mattallrik?
Min odling har ju tagit sig riktigt bra, så allt kommer inte planteras ut. Här är det timjan som blivit över och nu serveras Kaisa och Liisa.
Citronklyftorna är inte lika populära, men om de legat i vattenkannan ett tag (och kanske blivit mindre sura) – då brukar det gå ner. Skalet lämnar de.

IMG_2958

Att skotta upp kaninspillning är inte alls obehagligt, som man kanske kan tro. Och idag kändes det inte ens särskilt tungt. Kan hela vinterns gympass, gett mer muskelmassa? Förr om åren har det här varit det tyngsta jobbet med djuren: skyffla upp på spaden för att sedan svinga det över stängslet!

Observera de avklippta stövlarna. Så gör vi på landet med stövlar som gjort sitt.

IMG_2960

Sampo fick komma in till kaninerna och Kaisa gömde sig direkt bakom höhäcken, men Liisa stannade kvar. Lite osäker var hon nog, för det är länge sedan Sampo varit inne hos dem – så hon skuttade upp på avsatsen för att samla sig.

IMG_2973

Men eftersom Sampo bara strosade omkring, var hon till slut tvungen att hoppa ner för att se vad han gjorde.
Sampo fortsatte med att leta något ätbart – och Liisa iakttog honom helt lugnt.

När jag sedan lämnade dem, var det med en sådan tillfredsställelse. Att ta hand om djur och se till att de har det bra; det höjer verkligen livskvalitèn.