Livet, Pensionärsroll

Hjärnkoll på pengarna

Det är konstigt det här med att bli pensionär.
Den gängse bilden av pensionären, är en person som drar sig tillbaka, tar det lugnt – och på något sätt vilar sig fram till döden.
Som om allt var gjort och man var färdig som människa.
Även om det finns sidor i ens liv eller beteende som man skulle vilja ändra på, kan man lätt tycka att det är ingen idé att påbörja en förändring:
”Jag är ju ändå 70 +, 80 +…”

Så ser inte jag på pensionärsrollen.
Jag förstår ju att jag kommer inte ingå i några stora omvälvande projekt på något jobb (som jag gjorde på skolan), men jag har många intressanta personliga projekt att sysselsätta mig med.
Nu när jag har TID.
Ett sådant projekt är Hjärnkoll på pengarna och när jag ser på det som ett ”Projekt”, så blir det minst lika intressant som de projekt jag deltog i på skolan. Skillnaden är att jag nu är ensam projektdeltagare och att resultatet är rent personligt.
Jag ser inte bakåt med tankar som ”…tänk vad jag slösade pengar!”; eller Jo, det kan jag konstatera – men sedan lämna det utan något skuldbeläggande.

Till min hjälp har jag bl.a denna bok, som är så bra! Den tar upp psykologin bakom pengar och sparande; alltså beteendet. Alla vet att det är bra att göra en budget och ha en buffert; men varför är det så svårt för många av oss – att göra det?

Så; pensionärslivet kan erbjuda många spännande, personliga utmaningar!
Här kommer några förslag:
* Få koll på ätandet och vikten (trots att man alltid skyllt på sina gener)
* Komma ut och bli mer social (trots att man alltid trott sig vara ”introvert”)
* Börja träna (trots att man alltid ogillat allt vad träning heter)

Sedan kan man absolut också ”ta det lugnt”: ligga på soffan och fundera på sina personliga projekt…

Frihet, Jobb, Pensionärsroll

Enahanda liv..?

– Är det inte enahanda att vara hemma? Alltså att inte jobba..?
Det undrade en fd kollega från gymnasiet som fortsatt jobba efter 65.
– Nja, det tycker jag inte; svarade jag tveksamt för jag känner inte att det är ”enahanda”. Just då där på stan, kunde jag inte utveckla hur jag tänkte kring detta med ”enahanda”, utan vi gick åt varsitt håll med ordet ”enahanda” obesvarat.
När jag kom hem, började jag fundera på hur livet varit när jag jobbade:
Jag deltog i flera projekt för att utveckla skolan och undervisningen, jag var med i programråd för att utveckla programmet och jag funderade mycket på hur jag skulle göra undervisningen spännande och utmanande.
ALLT detta hade med skola och undervisning att göra. Det var verkligen enahanda.

Nu upplever jag att jag gör många fler olika saker. Det jag har med mig från skolan, är att planera men planeringen är helt annorlunda nu. 3 bestämda aktiviteter idag och ingen av dem är tidsbestämda.
Men vad gör jag då som är så olika?


Morgonen börjar med att tända eld i vedspisen. Vi har fortfarande minusgrader på natten, så köket är en aning kylslaget vid sju.
Att elda är inte så enkelt som det kan verka, utan kräver planering redan kvällen före för att det skall gå snabbt att tända på morgonen.
Under jobbtiden hann jag aldrig elda före skolan, utan då var det extra element som gällde.


Vad gör jag mer då?
* Jag odlar och planerar för köksträdgården i fd hundgården. Hundarna har sagt adjö till hundgårdslivet och den stora isolerade hundkojan är riven och väntar på att fraktas iväg.
* Jag lagar mat och bakar nästan allt. Förr var det tvärtom: jag köpte nästan allt.
* Jag är fastighetsskötare av mitt hus. Jag har fått så bra info kring hur jag enkelt kan isolera kring huset och det kan jag göra själv, nu när jag har tid. Om jag behöver något har jag tid att leta i förråden och hittar oftast något jag kan använda. Förr for jag iväg för att köpa nytt, för att ganska ofta upptäcka att det fanns liknande hemma.
* Jag planerar att återuppta vävningen. Vävstol har jag redan, så nu är det bara att börja väva. Eller det är inte så ”bara”, men det är i alla fall roligt att starta upp en gammal hobby. Under jobbtiden gjorde jag ett försök att väva, men det slutade med att hela väven plockades ner eftersom jag inte hade tid.

– Ja, men är det inte lite ensamt utan sociala kontakter?
Jag tror inte jag haft så många olika sociala kontakter, som jag har nu. Den här veckan har jag varit bortbjuden två kvällar, själv haft en bjudning och haft två spontana besök. Utan att ha behövt tänka på ”prov som skall rättas”, eller ”lektioner som måste förberedas”. Jag har alltså TID att umgås.
Dessutom jobbar jag ju en del och träffar då helt nya elevgrupper, vilket är väldigt stimulerande.

Så tänk om vi övervärderar våra jobb?
Det är många som nu lämnar det sk ekorrhjulet, för att leva ett enklare liv: Åsa Axelsson, Oscar och Maribell Lindberg är några exempel på personer som valt ett annat sätt att leva.
Så tänk om det är våra jobb som är ”enahanda” och livet hemma som är omväxlande och utvecklande…?

Pensionärsroll

Från yrkesroll till pensionärsliv

Egentligen hade jag tänkt skriva en bok om hur det är att lämna yrkesrollen och bli ”bara” pensionär, så jag skickade in ett utkast till av förlagen – och fick ”Nej, tack”. Så då börjar jag blogga om detta istället.
Att bli pensionär är en stor händelse i människans liv; säkert lika stor som den dagen man får sin första tillsvidareanställning. Men till skillnad mot då när jag som 30 åring fick mitt jobb på gymnasieskolan och såg framför mig nya möjligheter att utvecklas, så är pensionärsstarten något helt annat. Jag kommer aldrig mer att kunna påverka min arbetsplats, jag kommer aldrig mer sitta i något lönesamtal för att höja min pension och jag kan inte nå mer säga att jag är ”lärare”.
Det är alltså en rollkonflikt: från en aktiv, aktad lärare till en person som är en ….människa.
– Hur tycker du det var att bli pensionär? Det har jag frågat flera av mina pensionärsvänner och många säger att det har gått utan problem.
– Det var så skönt att lämna jobbet och jag har aldrig längtat tillbaka!
Men många säger – Nu måste jag hitta en ny plattform och det är inte helt lätt.
När man förbereder sig för pensionering, fokuserar man mest på pengarna. Alltså hur mycket man skall få i pension. Det är en viktig del, men minst lika viktigt är att mentalt förbereda sig för det nya livet.
Och vad är då ”Det nya livet?”
1. Det här är den sista perioden i livet och kanske det är det svåraste att acceptera. Jag blir inte yngre, den artros jag jag har i fötter och knän kommer inte att försvinna och håret blir gråare. Ibland hör man att man inte skall ”gamla till sig”, men precis det tror jag man måste göra. Annars kanske man hela tiden flyr från sig själv genom resor och otaliga aktiviteter.
2. Du har mycket mindre pengar att röra dig med. Innan jag gick i pension fick jag höra ”räkna med att din pension är halva din nettolön.” Och så blev det. Några med hög pension, ligger nog nära sin förra nettolön och andra har sparade pengar som de nu kan börja använda, men det flesta pensionärer har mycket mindre pengar nu. Den insikten kan svida!
3. Du har mycket mer TID nu och då fri TID. Du har inga möten, lektioner eller raster att förhålla dig till utan dagen kan flyta fram helt utan hållpunkter.
För den som är mitt i ekorrhjulet, kan den tillvaron tyckas fantastisk: Tänk att ha så mycket tid för sig själv! Men för pensionären kan det bli en enda seg transport genom dagarna.

Och hur gör man då för att få en positiv pensionärstillvaro?
Ja, för mig är det ett sparsamt liv där jag nu äntligen har tid att vara i det jag gjorde tidigare. Jag har inte lagt till något nytt, förutom träningen, utan fortsätter med det jag gjorde förut. Den stora skillnaden är att jag nu är mer närvarande i det jag gör och det tänker jag fortsätta skriva om 🙂

Pensionärsroll

Vem är pensionären?

Jag är en 67 årig pensionerad gymnasielärare, utbildad kostrådgivare och hundinstruktör som tidigare bloggat om mitt det livet: skolan, hälsa och kost, samt hundar och hundträning.
Nu är det dags att blogga om nya livet: Pensionärslivet.
Att lämna yrkesrollen för att bli pensionär, är inte helt lätt. I alla fall inte för mig. Från att ha haft en aktiv, framåt roll i ett arbetslag – gick jag till en tillvaro utan utmanande uppgifter, kreativa kollegor och schemalagda raster.
Det jag fick gott om; var TID; men just då hade jag svårt att se och uppskatta den resursen.
Till detta kom också insikten om att jag nu hade ungefär hälften av min tidigare lön, att röra mig med.
Den här bloggen kommer handla om att kunna leva sparsamt, utan att ha en känsla av ”fattigpensionär”. Min viktigaste resurs nu är TID och den tror jag kan kompensera mycket av bristen på pengar. Och inte bara ”tror”, jag vet redan att exempelvis matkontot kan halveras genom att laga all mat från grunden, baka allt bröd (nästan; hårt bröd köps fortfarande) och att handla på lågprisaffärer.
Så pensionärslivet har lika många spännande utmaningar, som mitt tidigare jobb på gymnasieskolan. Det är bara så att de här utmaningarna är lite annorlunda och det gäller att se dem och glädjas över dem.